Huskatten
Är man huslig så är man. Och är man less på sura gubbar på arbetsförmedlingen så kan man vara det också.
Imorgon ska jag söka flera jobb. Idag har jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen, trots att det var den negativaste människan jag träffat.
Men nu när jag blivit huskatt, eller hemmafru, vilket du vill, så får man göra husliga saker.
Har man inget speciellt för sig så kan man exempelvis: 
Sortera och göra ordning och reda i hallen som nu inte är belamrad med IKEA kartong, för de kan man bära ner.
Beskåda den nya kökslampan, med borstat stål(!) som, tro det eller ej faktiskt fungerade på första försöket.
And it works like magic! Om man petar på den så ändras ljuset gradvis! Det samma gäller lampan i fönstret som kan liksom kan tända och släcka med touch! Jag är inget fan av elektriska prylar, men magi är coolt!
Göra en köttfärspaj.
Mamma och pappa, ser ni att ni fostrat mig bra! Jag är en riktig hemmafru, dock med karriärskapacitet!
En helt unik kombination om jag får säga det själv. Tack till er för att ni har gjort ett fantastiskt jobb under dessa 18 år.
En hälsning vill jag också passa på att göra, om jag mot förmodan fått ett par nya läsare på bloggen. (Älsklingen länkade bloggaddressen till sina föräldrar nämligen.) Hej hej! Ni/De borde också få en stor eloge för att ni/de lyckats så otroligt bra med er/sin son. Hoppas att vi kan hälsa på inom en snar framtid.
Hemmafrun har talat.
Kramar
/Jenny
Helg igen
Då har man varit på IKEA i Kalmar då. Det blev både en byrå och sängbord tillsist, vilket var precis vad som behövdes för att jag numera ska slippa bo i en hockeytrunk.
Det är både effektivt och husligt att skruva ihop IKEAmöbler tillsammans en lördagkväll. Och mysigt såklart. Dessutom köpte vi en fin och röd kakform som invigdes genom en kladdkaka. något vi gjort oss mer än förtjänta av. Tyckte vi i allafall.
Sjukt sakligt av mig att skriva ett inägg om IKEA. Men så fick det bli. En rolig bilresa tur och retur blev det också, med trevligt sällskap i form av två biltokiga lyxherrar i 23 års åldern som vanligtvis kör runt i finbilar men som nu tvingades köra dessa mil med en gammal volvo och släp. Jag tror de hade det mycket roligt när de fick uppleva sin tonårsperiod som bilkåta raggarkillar. Volvoägares skivutbud verkar dessutom något udda. Jag tror aldrig jag hört kombinationen techno. hårdrock och dansband hos någon annan än mig själv. Så jag kanske borde blivit raggarbrud i Vännäs kommun trots allt.
IKEAs lager är för övrigt sjukt förvirrande och sjukt knepigt att köra vagnar igenom. Vi gick in en vagn på tre personer och kom ut med trre. Om det säger något om pryltokigheten eller bristen på att organisera sakerna på vanarna törs jag inte svara på.
Annat som hänt de senaste dagarna är bland annat att jag fått besöka hans arbetsplats. Det vill säga en båt som ser ut som ett animerat monster. Ganska coolt var det och det kändes som att kliva in i en filmmiljö.
I förrgår blev det även lite bowling, takterna sitter inte i. Det märktes tydligt.
Idag har vi varit rediga och burit iväg saker till källaren och sopen. vi har handlat lite elprylar och just nu står de två biltokiga männen med borr och manlighet upp till öronen, ute i köket och försöker lösa lamphistorien. Det är för gulliga.
Effektivitet och tålamod.
Ikväll blir det varma mackor och ostkaka. Mumma.
Volvohatiska Saabkramar från en bortskämd flicka.
Så jävla duktiga och manliga, ;)
Så jävla glad tjej som slipper vara med och hjälpa till.
(Att bygga ihop IKEAs sängbord var fullt tillräckligt)
(Ja jag ser ut som en retarded guppy, men det bjuder jag på)
Klockan
Titta på klockan. Jag sa titta på klockan.
Varför kan jag inte sova inatt. Varför broderar jag mina egna väggar med orosmoln, men inser att det inte är den nya staden eller den nya situationen som medför oro. Utan att man måste lära sig konsten att vara vuxen. Konsten att vara stor.
Varför kan jag inte sova inatt. Varför broderar jag mina egna väggar med orosmoln, men inser att det inte är den nya staden eller den nya situationen som medför oro. Utan att man måste lära sig konsten att vara vuxen. Konsten att vara stor.
Välkommen in i mitt hem
Det är här jag lever. Det är här jag bor.
Och jag tror jag är här för att stanna.
Köket
Vardagsrummet (min lånebokstrave på bordet, ja)
En för henne och en för honom
Ett träd för inspiration. (Valnötsträdet, det vill säga utsikten från vardagsrumsfönstret)
Det är mitt liv. Och jag älskar det.
/Jenny
Och jag tror jag är här för att stanna.
Köket
Vardagsrummet (min lånebokstrave på bordet, ja)
En för henne och en för honom
Ett träd för inspiration. (Valnötsträdet, det vill säga utsikten från vardagsrumsfönstret)
Det är mitt liv. Och jag älskar det.
/Jenny
Västkusten i Bild
Romantik och solskenskramar, sagolika äventyr och fjärilar i magen.
Jag kan inte hålla min blogg helt bildfri, nu när mitt liv är så fyllt av färger och ljus.
Solnedgångarna är våra. Världen är vår och vår tid är nu.
Lyckan ler mot mig. Med mig. Inom mig.
/Jenny
update
Då var det Torsdag, och det betyder att jag varit här över en vecka. Coolt.
Jag vet inte alls vad jag ska skriva, det är alldeles för mycket intryck.
Men för att beklaga mig så ska jag säga att Blekinggebor är torra och hatar sina liv. Fuck them. Det är jättejobbigt att vara trevlig och föröka söka jobb då ju!
Men jag trivs med stan, med värmen (23 grader och sol varje dag sedan jag kom, tvåsiffrigt även på natten, ibland nästan 20 grader) och med min marinofficer, min underbara älskling, min man. Så än har jag väl inte så mycket att klaga över kan man väl säga.
Föresten, det är roligt att leka! Jätteroligt! ;)
Imorgon ska jag skriva en lista på vad jag ska besöka för arbetsplatser nästa vecka. Och så ska vi tvätta också.
Resten av dagen ska jag låtsas att jag inte är arbetslös och ta ut lite ledighet
Jag skulle ju sova själv inatt, men har jag tur så får jag iaf göra ett besök hos honom senare idag. Jag hoppas!
På lördag ska vi till Ikea i Kalmar och köpa vuxenprylar. Ska försöka få med honom på dans också på kvällen.
Sedan får i se vad resten av hegen har att bjuda på.
Solskenskramar
/Jenny
Jag vet inte alls vad jag ska skriva, det är alldeles för mycket intryck.
Men för att beklaga mig så ska jag säga att Blekinggebor är torra och hatar sina liv. Fuck them. Det är jättejobbigt att vara trevlig och föröka söka jobb då ju!
Men jag trivs med stan, med värmen (23 grader och sol varje dag sedan jag kom, tvåsiffrigt även på natten, ibland nästan 20 grader) och med min marinofficer, min underbara älskling, min man. Så än har jag väl inte så mycket att klaga över kan man väl säga.
Föresten, det är roligt att leka! Jätteroligt! ;)
Imorgon ska jag skriva en lista på vad jag ska besöka för arbetsplatser nästa vecka. Och så ska vi tvätta också.
Resten av dagen ska jag låtsas att jag inte är arbetslös och ta ut lite ledighet
Jag skulle ju sova själv inatt, men har jag tur så får jag iaf göra ett besök hos honom senare idag. Jag hoppas!
På lördag ska vi till Ikea i Kalmar och köpa vuxenprylar. Ska försöka få med honom på dans också på kvällen.
Sedan får i se vad resten av hegen har att bjuda på.
Solskenskramar
/Jenny
Tisdag den 25, kung för en dag.
Löning idag, för Magnus Uggla och somlga andra, men själv får man vänta ytterligare 3 dagar.
Var otroligt flitig igår och hann med massor av saker. Idag har jag tagit det lite lugnare. Tog sovmorgon till 10. Har sökt ett jobb via platsbanken och ett på servicehuset i närheten. Resten av dagen kommer spenderas i böckernas tecken eftersom jag lånat ett antal på det mysiga biblioteket. För tillfället roar jag mig med att laga mat, min indiska kycklinggryta. Det ska bli mumsigt.
Jag återkommer när jag har något mer intressant att dela med mig av.
Kramar
/Jenny
Var otroligt flitig igår och hann med massor av saker. Idag har jag tagit det lite lugnare. Tog sovmorgon till 10. Har sökt ett jobb via platsbanken och ett på servicehuset i närheten. Resten av dagen kommer spenderas i böckernas tecken eftersom jag lånat ett antal på det mysiga biblioteket. För tillfället roar jag mig med att laga mat, min indiska kycklinggryta. Det ska bli mumsigt.
Jag återkommer när jag har något mer intressant att dela med mig av.
Kramar
/Jenny
Helgrapport
Har nu kommit "hem", ja till lägneheten med de goda dofterna och det praktfulla valnötsträdet. "Hem", till en plats där jag inte har några rötter, men där kärleken spirar från en fin jordmån och brer sina praktfulla lyckoblad som persienner utanför fönstren, på lägenheten som inte syns från gatan. Som inte syns från norrland. Men som syns i detta nu då jag ser mig omkring och hittar hemtrevlighet och trygghet i mitt blickfång.
Jag har varit i Falkenberg denna helg, i en gul liten stuga vid havet. I en varm säng med vita lakan och kärlek som sängsällskap. Runt i Falkenberg på en cykel utan växlar. Till Varbergs fästning med nyfikenhet och lycka i bröstkorgen. I ett hörn med kvällssol och havskräftor på tallriken. På en klippa med solnedgång och bubbel i magen. Jag har varit i Falkenberg och landat med min ängel. Vi tog oss via molnen och horisonten, landade på en brygga och fann ro i varandras hjärtan.
Och vardagen knackar på. Oundvikligt och oförsiktigt. Tvingar med varsamma medel och för med bestämda steg. Och det handlar om anpassning, om att hitta sitt portabla hem och att se att en bestämd förning är enklast att följa. Ger bäst resultat. Hållbart resultat. Och bevarar kärlekens jordmån, bevarar lyckobladen, i lägenheten som inte syns från Umeå.
/Jenny
Karlskronarapport, första natten.
Det får bli en grundlig uppdatering nu när jag har tid. En beskrivning av mina hittills gjorda betraktelser i den alldeles nya staden Karlskrona.
Okej, jag måste säga att det är helt otroligt. Jag ska börja från början, med att planet landade på Ronneby flygplats igår kväll vid halv 11 tiden. Väl nere på marken möts jag av min marinofficer iklädd permissionsuniformen, vilket i just deen stunden var en alldeles för storögd syn för att jag skulle kunna stå upprätt. Jag är så nervös så jag skakar. Får världens mest efterlängtade omfamning och sedan går vi till finbilen. Den där saaben kommer alltid vara hans snyggaste brud, så enkelt är det. Ingen idé att försöka konkurrera med den.
Min nattssön blev inte så bra, fick som bäst 2 timmar, så vi hoppar vidare till morgonen istället. Min älskling skulle till jobbet så klockan ringer 6, inte helt obekant för mig. Men har man varit vaken alldeles för stor del av tiden de senaste dygnen så tror jag man blir lite knäpp, för jag var helt hyper. Nåja, efter en stund satt jag mitt emot honom vid frukostbordet och höll ssällskap med en kopp te. Min plan var nämligen att försöka somna när han gått.
Riktigt så blev det inte. Jag började packa upp saker lite varstans. För jag var fortfarande konstigt hyperaktiv. Efter att ha gjort det och spridit ut mig lite, samt tagit bort den gräsliga duken från köksbordet så gick jag och lade mig, 8.20. Sov till strax före 11. Ringde mamma halvt omtöcknad. Hoppade in i duschen och gick sedan ut för att se mig omkring på Karlskronas gator.
Alltså jag måste ju bara säga det. Jag är kär i den här stan! Jag trodde aldrig jag skulle få se en stad som passade mig så bra. Min vision om hur "min stad" ska se ut är besannad. Den finns på riktigt och den heter Karlskrona. Så sjukt hur mycket inspiration som ligger och lurar i den här staden och bara väntar på mig. Jag menar, bara det faktum att jag har ett valnötsträd utanför vardagsrumsfönstret gör mig alldeles poesisalig. Kullerstensgator, gamla hus, små sparvar, måsar, svanar, enorma pampiga byggnader samlade på ett helt enormt torg, havet, hamnen, en lite klippö man kan sitta på, eller sola på, havsvindar, militäranläggningar, en klockstapel. Listan kan göras hur lång som helst. Och egentligen vill jag sätta igång och skriva världens novell. Men jag tror jag ska ruva på mina intryck några dagar först innan jag sätter de på pränt.
MIn älskling jobbar sen dag idag och kommer vid 19, och vi hoppas kunna komma iväg vid 20 för då beger vi oss till Falkenberg. Och havet med de farliga maneterna. Jag tänker inte ta med mig datorn dit. Och blir borta till söndag. Men uppdatering kommer då, jag lovar.
Vi hörs, i ett telefonsamtal nära dig.
Kärleksbubblig, inspirationsfylld, lyckorusig flicka lämnar bloggen med ett leende.
Okej, jag måste säga att det är helt otroligt. Jag ska börja från början, med att planet landade på Ronneby flygplats igår kväll vid halv 11 tiden. Väl nere på marken möts jag av min marinofficer iklädd permissionsuniformen, vilket i just deen stunden var en alldeles för storögd syn för att jag skulle kunna stå upprätt. Jag är så nervös så jag skakar. Får världens mest efterlängtade omfamning och sedan går vi till finbilen. Den där saaben kommer alltid vara hans snyggaste brud, så enkelt är det. Ingen idé att försöka konkurrera med den.
Min nattssön blev inte så bra, fick som bäst 2 timmar, så vi hoppar vidare till morgonen istället. Min älskling skulle till jobbet så klockan ringer 6, inte helt obekant för mig. Men har man varit vaken alldeles för stor del av tiden de senaste dygnen så tror jag man blir lite knäpp, för jag var helt hyper. Nåja, efter en stund satt jag mitt emot honom vid frukostbordet och höll ssällskap med en kopp te. Min plan var nämligen att försöka somna när han gått.
Riktigt så blev det inte. Jag började packa upp saker lite varstans. För jag var fortfarande konstigt hyperaktiv. Efter att ha gjort det och spridit ut mig lite, samt tagit bort den gräsliga duken från köksbordet så gick jag och lade mig, 8.20. Sov till strax före 11. Ringde mamma halvt omtöcknad. Hoppade in i duschen och gick sedan ut för att se mig omkring på Karlskronas gator.
Alltså jag måste ju bara säga det. Jag är kär i den här stan! Jag trodde aldrig jag skulle få se en stad som passade mig så bra. Min vision om hur "min stad" ska se ut är besannad. Den finns på riktigt och den heter Karlskrona. Så sjukt hur mycket inspiration som ligger och lurar i den här staden och bara väntar på mig. Jag menar, bara det faktum att jag har ett valnötsträd utanför vardagsrumsfönstret gör mig alldeles poesisalig. Kullerstensgator, gamla hus, små sparvar, måsar, svanar, enorma pampiga byggnader samlade på ett helt enormt torg, havet, hamnen, en lite klippö man kan sitta på, eller sola på, havsvindar, militäranläggningar, en klockstapel. Listan kan göras hur lång som helst. Och egentligen vill jag sätta igång och skriva världens novell. Men jag tror jag ska ruva på mina intryck några dagar först innan jag sätter de på pränt.
MIn älskling jobbar sen dag idag och kommer vid 19, och vi hoppas kunna komma iväg vid 20 för då beger vi oss till Falkenberg. Och havet med de farliga maneterna. Jag tänker inte ta med mig datorn dit. Och blir borta till söndag. Men uppdatering kommer då, jag lovar.
Vi hörs, i ett telefonsamtal nära dig.
Kärleksbubblig, inspirationsfylld, lyckorusig flicka lämnar bloggen med ett leende.
Morgonen den 19 augusti 2009
Ni har slutat kommentera. Kanske är det slut på ord. Vi låter tårarna tala istället.
Klockan är inte speciellt mycket. Jag vet. Jag har inte sovit speciellt bra inatt. Det är 8 timmar och 20 minuter kvar innan planet lyfter mot nya världar. Jag har ont i magen. Jag har ont i hjärtat. Jag har ont men längtar. Det är som en tatuering. Livet ska tatuera mig med sin storhet och det kommer att göra ont, men jag längtar efter att få bära dess avtryck. För jag har själv format motivet. Jag formar min lycka. Och jag tror den kommer bli fulländad.
Jag sitter i min säng. I Gransele 3. Tänker att livet är underligt. Saknar kanske redan men ler iallafall. Gråter inte det minsta. Och jag kan inte säga att avsaknaden av tårar är något dåligt. För jag tror att det är något bra.
Det är solsken i luften, solsken. Den norrländksa sommaren sjunger på sista versen och luften är klar av förändring. En ny tid är på intågande men i år är jag inte gråsparven som väntar förändring i form av välbekant årstidsskiftning. I år är jag flyttfågeln som söker en avlägsen plats för rekreation och överlevnad. För någon som är grå kan inte andas kärlekens vågspel. Men någon som känner sig lycklig och fri, törs ta vinden under vingen och segla mot ett hav, som alltid tycktes fjärran. Men någon förde havet närmare och ställde in min kompass på tillförlitlig. Och lät min resa börja redan idag.
Kommer aldrig sluta älska.
/JEnny
Klockan är inte speciellt mycket. Jag vet. Jag har inte sovit speciellt bra inatt. Det är 8 timmar och 20 minuter kvar innan planet lyfter mot nya världar. Jag har ont i magen. Jag har ont i hjärtat. Jag har ont men längtar. Det är som en tatuering. Livet ska tatuera mig med sin storhet och det kommer att göra ont, men jag längtar efter att få bära dess avtryck. För jag har själv format motivet. Jag formar min lycka. Och jag tror den kommer bli fulländad.
Jag sitter i min säng. I Gransele 3. Tänker att livet är underligt. Saknar kanske redan men ler iallafall. Gråter inte det minsta. Och jag kan inte säga att avsaknaden av tårar är något dåligt. För jag tror att det är något bra.
Det är solsken i luften, solsken. Den norrländksa sommaren sjunger på sista versen och luften är klar av förändring. En ny tid är på intågande men i år är jag inte gråsparven som väntar förändring i form av välbekant årstidsskiftning. I år är jag flyttfågeln som söker en avlägsen plats för rekreation och överlevnad. För någon som är grå kan inte andas kärlekens vågspel. Men någon som känner sig lycklig och fri, törs ta vinden under vingen och segla mot ett hav, som alltid tycktes fjärran. Men någon förde havet närmare och ställde in min kompass på tillförlitlig. Och lät min resa börja redan idag.
Kommer aldrig sluta älska.
/JEnny
Vi pratar om timmar
15/8 Middag
16/8 Jobb
19/8 Avfärd
Inte ens 24 timmar kvar. Herregud. Alla gråter. Eller inte alla. Men de som inte gör det nu kommer göra det imorgon. Jag vet att jag behöver det här. Det är vad jag vill. Det kommer bli underbart. Men jag ser inte fram emot tiden på flygplatsen imorgon. Det värker i bröstet när jag tänker på det. Och paniken kommer krypande. Men jag vet aå andra sidan att allt kommer stillna och kännas bra, imorgon klockan 22.30, på en flygplats ngnannanstans. Och äventyret har börjat.
Tack mina änglar för eftermiddagen, det var jättehärligt at få träffa er alla. Jag kommer sakna er enormt mycket. Lägg till kontakten jennylehtinen på skype, så ses vi i cybervärlden, knappt några knapptryck bort.
Jag är aldrig längre än ett telefonsamtal ifrån er, glöm inte det.
Kramar till er alla.
/JEnny
1 dag
Idag kan man säga att det är imorgon. Skrämmande, javisst.
Idag ska jag umgås med mina fina flickor in the city. Det ska bli sjukt härligt men jag vet att det kommer bli tungt.
Allt är så nära nu. Det känns verkligen som om man kan ta på tiden. Helt sjukt!
Vi hörs ikväll.
/JEnny
Idag ska jag umgås med mina fina flickor in the city. Det ska bli sjukt härligt men jag vet att det kommer bli tungt.
Allt är så nära nu. Det känns verkligen som om man kan ta på tiden. Helt sjukt!
Vi hörs ikväll.
/JEnny
Saknad och nostalgi, en gammal vän
Och det handlar om min hund.
Visst han må vara dum i huvudet och jag skäller på honom som ett jävla cp. Men han är oftast fin och snäll, lite egen, lyssnar bara med ett halvt öra och tror att han kan få som han vill. Han är 8,5 nu, min trofasta älskling. Fick honom som dum oc korkad 10 åring. Men vi har på något sätt växt ihop. Det bara är så. Hade kvalitetstid med honom idag. Kastade pinnar och boll över ängen och han sprang som vinden. Kom till mig, viftade på svansen och gav mig den där valpiga uppsynen. För han blir aldrig vuxen, han blir aldrig tråkig eller trött på livet. Och allt jag behöver är hans valpiga ansikte och hans lekfulla skällande för att jag ska skratta när jag annars är ledsen. Sedan fick han en välförtjänt dusch och en grundlig kammning. Jag gosade in mig i hans mjuka fluffiga päls. Lade mig mot hand andetag och blev sådär oerhört ledsen inombords. Jag kommer sakna honom så oerhört mycket att det gör ont i mig. För Casper kan man inte ha distans till, Casper kan man inte skjuta undan i tanken. Och jag kan inte låta bli att känna i hans närhet.
Jag pratar om en hund. Men inte vilken som helst. Min hund. Min Casper.
Min älskade Flat coated retriver.
/JEnny
Visst han må vara dum i huvudet och jag skäller på honom som ett jävla cp. Men han är oftast fin och snäll, lite egen, lyssnar bara med ett halvt öra och tror att han kan få som han vill. Han är 8,5 nu, min trofasta älskling. Fick honom som dum oc korkad 10 åring. Men vi har på något sätt växt ihop. Det bara är så. Hade kvalitetstid med honom idag. Kastade pinnar och boll över ängen och han sprang som vinden. Kom till mig, viftade på svansen och gav mig den där valpiga uppsynen. För han blir aldrig vuxen, han blir aldrig tråkig eller trött på livet. Och allt jag behöver är hans valpiga ansikte och hans lekfulla skällande för att jag ska skratta när jag annars är ledsen. Sedan fick han en välförtjänt dusch och en grundlig kammning. Jag gosade in mig i hans mjuka fluffiga päls. Lade mig mot hand andetag och blev sådär oerhört ledsen inombords. Jag kommer sakna honom så oerhört mycket att det gör ont i mig. För Casper kan man inte ha distans till, Casper kan man inte skjuta undan i tanken. Och jag kan inte låta bli att känna i hans närhet.
Jag pratar om en hund. Men inte vilken som helst. Min hund. Min Casper.
Min älskade Flat coated retriver.
/JEnny
Packat och klart
15/8 Middag
16/8 Jobb
18/8 Stan
19/8 Avfärd
Mitt liv ryms i två väskor. Mestadels kläder. Mindre med prylar.
Mitt liv ryms i två väskor. Det är skrämmande. Betyder det att om jag tappar bort mina väskor har jag inget liv? Funderingar.
Rummet är dammsuget, utrensat, bortplockat, nedburet, bortställt. Det som är kvar ryms på fönsterbrädan. Jag ser på mina tomma vrår, jag ser på mina fulla väskor, jag ser mig själv i spegeln, och undrar;
Vad händer nu?
Och får svaret; ingen aning, men det är nu det börjar.
Rysningar längs ryggraden, rysningar i själen. Men värmen i hjärtat är så intensiv att jag skakar av mig mina tvivel. För jag har inga. Jag har bara kärlek, möjligheter, och spännande äventyr framför mig. Och blir det mörkt så blundar jag och tänker på dig, och sedan är det ljust igen. Ljust, klart, och fullt av kärlek.
Lev med mig
/JEnny
2 dagar
Nu kan man säga att det är i övermorgon.
Det är ett sorts inre fladder av känslovindar i mig. Det drar och sliter i gardinerna och hur jag än försöker stänga fönstren så är det korsdrag och snålblåst som viner runt mina fötter. Vispar upp löv i stora drivor och driver mig mot insikterna. De som jag så gärna håller mig ifrån, men som jag måste ta till mig för att ha tillräckligt med närvaro för att genomföra det här.
Nästan allt är packat. Nästan allt är klart. Nästan allt står och faller. Men flyter på mod och vågor av styrka. Och jag kanske tror att jag är orkesös och svag, men jag ska inte underskatta min egen förmåga för uppenbarligen är jag ganska bra på att trampa vatten. Eller till och med komma framåt. Och visst gör det ont, om jag känner efter. Visst är man liten inför framtiden när man önskar sig visioner. Men jag gör skillnad, för mig själv. Och jag trivs med att definiera mig själv som modig. Och stark. För då känns det lite lättare, och det är inte en fysisk omöjlighet att tämja kaosvindarna. Man får ge sig in i stormen, och stå kvar tills den bedarrat. Stå kvar.
Stå kvar
/JEnny
Det är ett sorts inre fladder av känslovindar i mig. Det drar och sliter i gardinerna och hur jag än försöker stänga fönstren så är det korsdrag och snålblåst som viner runt mina fötter. Vispar upp löv i stora drivor och driver mig mot insikterna. De som jag så gärna håller mig ifrån, men som jag måste ta till mig för att ha tillräckligt med närvaro för att genomföra det här.
Nästan allt är packat. Nästan allt är klart. Nästan allt står och faller. Men flyter på mod och vågor av styrka. Och jag kanske tror att jag är orkesös och svag, men jag ska inte underskatta min egen förmåga för uppenbarligen är jag ganska bra på att trampa vatten. Eller till och med komma framåt. Och visst gör det ont, om jag känner efter. Visst är man liten inför framtiden när man önskar sig visioner. Men jag gör skillnad, för mig själv. Och jag trivs med att definiera mig själv som modig. Och stark. För då känns det lite lättare, och det är inte en fysisk omöjlighet att tämja kaosvindarna. Man får ge sig in i stormen, och stå kvar tills den bedarrat. Stå kvar.
Stå kvar
/JEnny
3 dagar
Har inte hunnit uppdatera idag men här kommer konstaterandet. Det är nu 3 dagar kvar.
14/8 Dans
15/8 Middag
16/8 Jobb
17/8 packplaner
18/8 Stan?
19/8 Avfärd
Ja, som ni ser så finns det viss förändring i planeringen. Karin och Madeleine, ni kan väl höra av er om ni ville träffas på tisdag? För då måste jag ha det i min planering så jag vet att jag tar mig in till stan och så.
Middagen igår var för övrigt jättemysig. Sentimental, men mysig. Jag uppskattar er så mycket mina fina flickor. Det hoppas jag ni vet. <3
Jag tänker inte vara djup och skriva ett analytiskt inlägg nu heller. Även om det börjar bli dags för det. Det kommer att komma tids nog, men än så länge försöker jag förtränga faktum. Så då blir det lite tråkig uppdatering.
Simma lugnt.
/JEnny
15/8 Middag
16/8 Jobb
17/8 packplaner
18/8 Stan?
19/8 Avfärd
Ja, som ni ser så finns det viss förändring i planeringen. Karin och Madeleine, ni kan väl höra av er om ni ville träffas på tisdag? För då måste jag ha det i min planering så jag vet att jag tar mig in till stan och så.
Middagen igår var för övrigt jättemysig. Sentimental, men mysig. Jag uppskattar er så mycket mina fina flickor. Det hoppas jag ni vet. <3
Jag tänker inte vara djup och skriva ett analytiskt inlägg nu heller. Även om det börjar bli dags för det. Det kommer att komma tids nog, men än så länge försöker jag förtränga faktum. Så då blir det lite tråkig uppdatering.
Simma lugnt.
/JEnny
Recepttips
Vill tipsa om detta recept, gott och lättlagat för nybörjarkocken (Hanna) eller den som vill slippa krångla till det men är less på köttfärssås (Jag).
Köttfärspanna
300 - 400 gr köttfärs
1 lök
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 liten burk majs (eller motsvarande mängd fryst)
1 liten burk champinjoner (eller motsvarande mängd färska)
Salt
Peppar
Cayennepeppar
Timjan
Fräs lök och vitlök. Häll i köttfärsen och bryn den, salta och peppra. Häll i de krossade tomaterna, majsen och champinjonerna och låt småkoka på svag värme några minuter. Smaka av med cayennepeppar och timjan.
Ät tillsammans med ditt favorittillbehör, fungerar lika bra med ris eller fullkornspasta, som couscous eller potatis.
Mat är gott!
/JEnny
Köttfärspanna
300 - 400 gr köttfärs
1 lök
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 liten burk majs (eller motsvarande mängd fryst)
1 liten burk champinjoner (eller motsvarande mängd färska)
Salt
Peppar
Cayennepeppar
Timjan
Fräs lök och vitlök. Häll i köttfärsen och bryn den, salta och peppra. Häll i de krossade tomaterna, majsen och champinjonerna och låt småkoka på svag värme några minuter. Smaka av med cayennepeppar och timjan.
Ät tillsammans med ditt favorittillbehör, fungerar lika bra med ris eller fullkornspasta, som couscous eller potatis.
Mat är gott!
/JEnny
4 dagar
Tro det eller ej.
Bara 4 ynka dagar kvar. Och inte nog med att jag räknar dagarna, nu för tiden ska jag ge er planeringen att stryka dagar i så det blir riktigt smärtsamt och brutalt för er. (fast egentligen är det inte för att vara elak utan mer för att förbereda er för vad som komma skall, och kanske förbereda mig själv)
14/8 Dans
15/8 Middag
16/8 Jobb
17/8 packplaner
18/8 packplaner
19/8 Avfärd
Minst sagt spännande. Men det ryms så otroligt många känslor i det här att jag inte kan ge en helhetsbild av det Men för att summera, och använda min positivitet, så är det grymt spännande.
Ser så mycket fram emot långhelgen med min älskling! Det kommer bli helt underbart. En månad utan dig har känts huuur lång som helst, precis som vi förutspådde att den skule göra ;) <3
Jag är en liten fjant, jag vet.
/JEnny
Bara 4 ynka dagar kvar. Och inte nog med att jag räknar dagarna, nu för tiden ska jag ge er planeringen att stryka dagar i så det blir riktigt smärtsamt och brutalt för er. (fast egentligen är det inte för att vara elak utan mer för att förbereda er för vad som komma skall, och kanske förbereda mig själv)
16/8 Jobb
17/8 packplaner
18/8 packplaner
19/8 Avfärd
Minst sagt spännande. Men det ryms så otroligt många känslor i det här att jag inte kan ge en helhetsbild av det Men för att summera, och använda min positivitet, så är det grymt spännande.
Ser så mycket fram emot långhelgen med min älskling! Det kommer bli helt underbart. En månad utan dig har känts huuur lång som helst, precis som vi förutspådde att den skule göra ;) <3
Jag är en liten fjant, jag vet.
/JEnny
Sockerupdate och planering
6 dagar sockerfri! Satt och såg på när alla runt mig åt mitt favoritfika, fyllda munkar på jobbet. Det sved kan jag säga. Åt däremot lite popcorn och några chips senare ikväll. Inte nyttigt, men iaf inte sött. Jag får inte vara för hård mot mig själv, jag tycker jag är duktig ändå. Imorgon ska jag få äta massor av popcorn det har jag lovat mig själv! Kanske blir det även ngn nyttig efterrrätt men sedan är det stop. Funderade på mat, har ett fint recept på en enkel Indisk kycklinggryta, tror det skulle kunna vara något kanske. Annars får vi hitta på något annat. Har lite mer klarhet inför imorgon nu verkar det som.
Plan:
Ikväll 14/8- sista danstillfället, Gräsmyr, Nova
Imorgon 15/8- Avskedsmiddag hos Jennie
Söndag 16/8 - sista jobbtillfället 13.30 - 21
Måndag 17/8- Hemma, packa
Tisdag 18/8- Hemma, förbereda, packa
Onsdag 19/8- Sista tillfället för allt, allt ska vara packat,
god middag med familjen och jag ska prova ett recept på ananaspaj, en lagom onyttig efterrätt som jag tydligen tycker mig förtjäna och ska avnjuta utan dåligt samvete tillsammans med de människor som jag bott tillsammans med i 18,5 år nu. De förtjänar så mycket mer positivitet än jag gett de. Man glömmer för fta att man älskar familjen.
Vinkas av på flygplatsen av familj och eventuellt ett par till. Planet går 18.40
Och vad som händer sedan, när jag kommer fram 22.30, det kan jag än så länge bara drömma om.
Kärlek till världen.
/JEnny
Plan:
Ikväll 14/8- sista danstillfället, Gräsmyr, Nova
Imorgon 15/8- Avskedsmiddag hos Jennie
Söndag 16/8 - sista jobbtillfället 13.30 - 21
Måndag 17/8- Hemma, packa
Tisdag 18/8- Hemma, förbereda, packa
Onsdag 19/8- Sista tillfället för allt, allt ska vara packat,
god middag med familjen och jag ska prova ett recept på ananaspaj, en lagom onyttig efterrätt som jag tydligen tycker mig förtjäna och ska avnjuta utan dåligt samvete tillsammans med de människor som jag bott tillsammans med i 18,5 år nu. De förtjänar så mycket mer positivitet än jag gett de. Man glömmer för fta att man älskar familjen.
Vinkas av på flygplatsen av familj och eventuellt ett par till. Planet går 18.40
Och vad som händer sedan, när jag kommer fram 22.30, det kan jag än så länge bara drömma om.
Kärlek till världen.
/JEnny
5 dagar
Det kryper närmare.
Vissa av er går inte att få tag på, svarar inte på mobil eller sms och följer inte uppmaningar på bloggen.
Jag vet alltså inte alls om ni har tänkt komma imorgon eller inte. Tack för visat intresse (bitter och ironisk).
Hör av er till Jennie ang. tid och så. Det kommer väl att sluta med att hon och jag har en middag på tu man hand.
Annars är det ju väldigt bra.
Livet leker. Så enkelt är det.
/JEnny
Vissa av er går inte att få tag på, svarar inte på mobil eller sms och följer inte uppmaningar på bloggen.
Jag vet alltså inte alls om ni har tänkt komma imorgon eller inte. Tack för visat intresse (bitter och ironisk).
Hör av er till Jennie ang. tid och så. Det kommer väl att sluta med att hon och jag har en middag på tu man hand.
Annars är det ju väldigt bra.
Livet leker. Så enkelt är det.
/JEnny
6 dagar
Och egentligen kanske jag skulle väntat med att uppdatera tills jag hade något att säga.
Men det blev så nära och så påtagligt när jag vaknade imorse.
Jag tänker inte kommentera faktum. Jag tänker lyssna och njuta, av tonerna som strömmar omkring mig.
Och en av mina bästa vänners närhet.
För snart ser det inte riktigt ut såhär...
(Älskling, det är inte negativitet, det är sentimentalitet. För jag ser fram emot det här enormt mycket.
Och jag vet att du vet att det stämmer.)
Men det blev så nära och så påtagligt när jag vaknade imorse.
Jag tänker inte kommentera faktum. Jag tänker lyssna och njuta, av tonerna som strömmar omkring mig.
Och en av mina bästa vänners närhet.
För snart ser det inte riktigt ut såhär...
(Älskling, det är inte negativitet, det är sentimentalitet. För jag ser fram emot det här enormt mycket.
Och jag vet att du vet att det stämmer.)
Något att fundera över
Det krymper men verkar avsevärt mycket större.
Det kväver men gräver hål och skapar utrymme för ironi.
Det missuppfattas men hålls fast vid och utgången blir allvarligare än väntat.
Det fruktar inte värme och kyla annat än till vardags och i undantagsfall, så som helg.
Det byggs inte nåd på intresselektioner och camouflage är bara avsaknad av auktoritet.
Det påstås inte vara dömt att lyckas, men dömt att sträva efter “segern är vår”.
Det beklagas sällan om lyckosam smärta och beskrivningarna har en tendens att bli destruktiva ändå.
Det spelas sällan sånger i både moll och dur, och att gråta så man skrattar är en dödssynd.
Det antas sällan att två är hälften så starkt som en, och konsekvensen av den naiva uppsynen slukar samveten.
Det händer ständigt att folk förstår fel, och ser som om världen står och faller. När allt som hänt är att de byggt sin värld, på antaganden och sorger. Och tårar faller allt för ofta, över sådant inte värt att gråta för. Och allt för många har en snedvriden bild, av hur deras omgivningen ser ut, och vad omgivningen gör. Det är ett alldeles för vanligt fenomen, att sno in sig i dunkel atmosfär. Att inte bry sig att dra upp gardinen och se vad som finns där. Att så många väljer den trånga vägen, är förbluffande och borde få ett slut. Men har man väl gett sig in i sörjan, är det svårt att ta sig ut.
7 dagar
Det betyder: 1 VECKA!
En vecka är inte ens lång tid!
Oj vad hände? Balans, positivitet och bättre självmedvetenhet. Allt på samma gång, det bara råkade slå mig i skallen, jag förstår inte? hmm...
Jag sov inte så länge och mycket inatt, men inte onormalt lite. Vaknade faktiskt ändå utvilad. Sov på en tankeställare så det skavde kanske lite och gjorde att jag var tvungen att kliva ur sängen, för att möta en ny dag. Med ny vetskap innanför pannbenet. Man slutar aldrig att förvånas över vad människor kan ge varandra. Därför borde man påminna sig sjäv oftare om vad man kan göra för andra. Och uppdatera sin att göra lista då och då. För annars finns risk att man tappar den egenskapen, och då slutar man vara en bra medmänniska.
Och varför? Jag bara undrar, varför i hela helvete skulle man välja att tänka negativt och måla upp fan på väggen när det saknas belägg för allt vad negativa farhågor heter? Varför skulle man välja den enkla vägen, slippa bry sig och fastna i en missvisande spiral, då man kan påverka situationen åt andra hållet? Varför skulle man anstränga sig för att motarbeta något som gör en lycklig? Det finns ta me fan inte ett enda vettigt argument för att hålla fast vid något sådant tänk. Så vi kastar det åt helvete helt enkelt. Eller rättare sagt, jag kastar det åt helvete och örsöker börja bry mig lite mer om att jag faktiskt är lycklig, kär, och har otroligt bra förutsättningar att bygga både förhållande och framtid på.
OKej?! Bra.
Uppdatering på sockerfronten;
Idag är det dag 4 och jag har fortfarande lyckats avstå onyttigheter! Jag är mycket nöjd över min bedrift och hoppas att det här kan vara starten på ny och hållbarare kosthållning. Idag ska jag ju träffa Hanna och imorgon Jennie. Skulle uppskatta om aktiviteterna inte innehöll sötsaker och onyttigheter, för jag vill verkligen inte förstöra för mig själv innan det gått en vecka och jag varit helt fri. Tack på förhand :P
En vecka är inte ens lång tid!
Oj vad hände? Balans, positivitet och bättre självmedvetenhet. Allt på samma gång, det bara råkade slå mig i skallen, jag förstår inte? hmm...
Jag sov inte så länge och mycket inatt, men inte onormalt lite. Vaknade faktiskt ändå utvilad. Sov på en tankeställare så det skavde kanske lite och gjorde att jag var tvungen att kliva ur sängen, för att möta en ny dag. Med ny vetskap innanför pannbenet. Man slutar aldrig att förvånas över vad människor kan ge varandra. Därför borde man påminna sig sjäv oftare om vad man kan göra för andra. Och uppdatera sin att göra lista då och då. För annars finns risk att man tappar den egenskapen, och då slutar man vara en bra medmänniska.
Och varför? Jag bara undrar, varför i hela helvete skulle man välja att tänka negativt och måla upp fan på väggen när det saknas belägg för allt vad negativa farhågor heter? Varför skulle man välja den enkla vägen, slippa bry sig och fastna i en missvisande spiral, då man kan påverka situationen åt andra hållet? Varför skulle man anstränga sig för att motarbeta något som gör en lycklig? Det finns ta me fan inte ett enda vettigt argument för att hålla fast vid något sådant tänk. Så vi kastar det åt helvete helt enkelt. Eller rättare sagt, jag kastar det åt helvete och örsöker börja bry mig lite mer om att jag faktiskt är lycklig, kär, och har otroligt bra förutsättningar att bygga både förhållande och framtid på.
OKej?! Bra.
Uppdatering på sockerfronten;
Idag är det dag 4 och jag har fortfarande lyckats avstå onyttigheter! Jag är mycket nöjd över min bedrift och hoppas att det här kan vara starten på ny och hållbarare kosthållning. Idag ska jag ju träffa Hanna och imorgon Jennie. Skulle uppskatta om aktiviteterna inte innehöll sötsaker och onyttigheter, för jag vill verkligen inte förstöra för mig själv innan det gått en vecka och jag varit helt fri. Tack på förhand :P
8 dagar
Ja, herre gud, 8 dagar.
Var på stan idag med mamma. Sista trippen, mor och dotter innan avfärd. Köpte en del bra-att-ha saker, bl.a snoddar, spännen, hudkräm, leggins. Köpte även ett par riktigt reade byxor som var mycket najs och kostade 50 kr. Och idag fick jag för ovanlighetens skull "mamma betalar". För är man fattig så är man, så enkelt är det.
Men fattig är jag inte när månaden är slut, då får jag en riktig lön! Min första riktiga, och kanske sista på ett tag, hehe. Näst sista. Fick också lite mer jobb, både fredag och söndag vilket kommer klirra fint i kassan. Det blir mer än 1000 kr extra! Hipp hurra!
Höll på att åka dit på sockerberoendet igår kväll, men lyckades avstyra det i sista sekunden, dock slank det in lite russin innan tandborstning. Tredje dagen är av egen erfarenhet den jobbigaste så idag blir det till att försöka hålla motivationen uppe. Hittills har det gått. Ska ta mig ut en sväng och gå nu så får man lite annat att göra. Det är faktiskt sol, trots att väderrapporten sa att det skulle regna.
Ta hand om er. Vi ses, förhoppningsvis på lördag.
Kram
/JEnny
Duktig
Jag föröker bryta mitt tragiska sockerberoende. Det är andra dagen idag och hittills har det faktiskt gått bra!
Jag har inte ätit något som kan klassas som onyttigt. Vilket inte hänt på, jag vet inte hur många månader! Och det är ingen lögn. Har insett att de 2 mest effektiva sätten för att inte äta sådant när man är hemma är att promenera eller dricka vatten. så nu för tiden dricker jag mycket vatten och är ute och går mycket. Vilket har varit underbart dessa dagar med fantastiskt väder. Jag hoppas verkligen att det håller i sig. Det ska ta ca 2 veckor att helt bli kvitt ett sockerberoende, och jag satsar på att göra mig av med det och ha nya fräscha vanor att etablera i Blekinge.
Jag tycker jag är duktig.
Viller bara säga det :P
Kram
/JEnny
Jag har inte ätit något som kan klassas som onyttigt. Vilket inte hänt på, jag vet inte hur många månader! Och det är ingen lögn. Har insett att de 2 mest effektiva sätten för att inte äta sådant när man är hemma är att promenera eller dricka vatten. så nu för tiden dricker jag mycket vatten och är ute och går mycket. Vilket har varit underbart dessa dagar med fantastiskt väder. Jag hoppas verkligen att det håller i sig. Det ska ta ca 2 veckor att helt bli kvitt ett sockerberoende, och jag satsar på att göra mig av med det och ha nya fräscha vanor att etablera i Blekinge.
Jag tycker jag är duktig.
Viller bara säga det :P
Kram
/JEnny
9 dagar
Nu är det ensiffrigt till och med!
Jag har förstått nu, att det här kommer bli den största och mest lärorika resan jag kommer att ha gjort i mitt liv. Det är spännande, oförutsägbart. Det kommer ge möjlighet till massor av nya kunskaper, massor av inspiration och självutveckling. Jag ser en massa möjligheter i det här. Och det bär mig. Det gör det faktiskt.
Massor av kramar till er alla. Jag vet att jag har erat stöd, och det betyder mycket, fruktansvärt mycket.
<3
/JEnny
Jag har förstått nu, att det här kommer bli den största och mest lärorika resan jag kommer att ha gjort i mitt liv. Det är spännande, oförutsägbart. Det kommer ge möjlighet till massor av nya kunskaper, massor av inspiration och självutveckling. Jag ser en massa möjligheter i det här. Och det bär mig. Det gör det faktiskt.
Massor av kramar till er alla. Jag vet att jag har erat stöd, och det betyder mycket, fruktansvärt mycket.
<3
/JEnny
Stolt
Jag är stolt, jag har lyckats igen. Lyckats med något jag inte trodde jag skulle klara av, vill säga.
Och det känns så jävla bra.
Tack älskling, för att du får mig att tro på att jag klarar saker, alldeles själv.
Idag är jag bara glad, tillfreds och nyfiken på äventyr.
Imorgon är en annan dag.
Vi hörs då.
Kramar
/JEnny
Och det känns så jävla bra.
Tack älskling, för att du får mig att tro på att jag klarar saker, alldeles själv.
Idag är jag bara glad, tillfreds och nyfiken på äventyr.
Imorgon är en annan dag.
Vi hörs då.
Kramar
/JEnny
10 dagar
Idag är det den 9 Augusti. Om 10 dagar åker jag iväg. Idag känns det faktiskt toppen! Det går upp och ner det där och jag kan inte riktigt bestämma mig.
Jag tänkte annonsera för den så kallade avskedsmiddagen. På lördag den 15 Augusti hos fröken B.L. Även kallad kyckling. Så inbjudan ligger i luften, KRÄVER naturligtvis att Kyckling, min skyddsängel och mina tre manliga kurdiska strippor infinner sig den kvällen.
Jag återkommer senare idag om jag har något vettigt att tillägga.
Men just nu ska jag gå och göra något annat nyttigt, kanske börja fingra på ett personligt brev eller något annat vuxet.
Kramar
/JEnny
Jag tänkte annonsera för den så kallade avskedsmiddagen. På lördag den 15 Augusti hos fröken B.L. Även kallad kyckling. Så inbjudan ligger i luften, KRÄVER naturligtvis att Kyckling, min skyddsängel och mina tre manliga kurdiska strippor infinner sig den kvällen.
Jag återkommer senare idag om jag har något vettigt att tillägga.
Men just nu ska jag gå och göra något annat nyttigt, kanske börja fingra på ett personligt brev eller något annat vuxet.
Kramar
/JEnny
11 dagar
Om det inte hade varit för nedräkningen så hade rubriken varit; Fri och arbetslös själ.
Har jobbat min sista dag nu. Blandade känslor. Sentimental är jag över att lämna alla. Men samtidigt är det skönt att nu få möjlighet att fokusera på annat. Annat, känslomässigt som egentligen vill bli undanskjutet.
Den bistra och magpirrande sanningen är att jag packat ner några saker i en stor väska. Saker som jag inte kommer behöva innan jag far, men som jag kommer att behöva när jag kommer dit. Det står en stor väska i mitt rum, nej, det står två stora väskor i mitt rum. Och den ena är inte tom.
Föresten vill jag säga; hör av er! Ring, smsa, maila, updatera bloggar eller vafan som helst men hör av er för jag saknar er! Jag kommer höra av mig. Men jag vill veta att ni inte glömt mig. Om det nu inte är så at tdet är fallet.
Fick förslag om att middagen kanske kan hållas hos en viss fröken B.L. Jag skulle föredra Lördag framför fredag. Någon som nappar på det förslaget? I så fall är ni välkomna att höra av er.
Massor av kramar.
Från den fria, arbetslösa, lyckliga, nervösa
/JEnny
Har jobbat min sista dag nu. Blandade känslor. Sentimental är jag över att lämna alla. Men samtidigt är det skönt att nu få möjlighet att fokusera på annat. Annat, känslomässigt som egentligen vill bli undanskjutet.
Den bistra och magpirrande sanningen är att jag packat ner några saker i en stor väska. Saker som jag inte kommer behöva innan jag far, men som jag kommer att behöva när jag kommer dit. Det står en stor väska i mitt rum, nej, det står två stora väskor i mitt rum. Och den ena är inte tom.
Föresten vill jag säga; hör av er! Ring, smsa, maila, updatera bloggar eller vafan som helst men hör av er för jag saknar er! Jag kommer höra av mig. Men jag vill veta att ni inte glömt mig. Om det nu inte är så at tdet är fallet.
Fick förslag om att middagen kanske kan hållas hos en viss fröken B.L. Jag skulle föredra Lördag framför fredag. Någon som nappar på det förslaget? I så fall är ni välkomna att höra av er.
Massor av kramar.
Från den fria, arbetslösa, lyckliga, nervösa
/JEnny
Om det bara var så det var
Om en stund, en stund senare. Om ett par sekunder eller fler.
Om några timmar, dagar eller tidpunkter, fastnaglade i urtavlan.
Om allt som oftast, om allt för väl.
Om bara ibland, fastän mera sällan.
Om det fanns något större än det här.
Som täckte hela livet med sin längtan.
Fyllde det, om än lite för nära djupet av ytan.
Om breddgrader av nyfunna stränder,
plötsligt söndertrampade av galenskap,
och lögnaktiga fotavtryck fulla med havsvatten,
beklädda med sandaler och framtidstro.
Om längsgående horisontella livslinjer i vertikala avseenden,
som sträckte sig paralellt med våglängdernas vågskvalp och sömniga kluckande,
mot den hisnande klippväggen som gav en lodrät motorväg mot den cirkelformade solen,
vi kallade hem.
Om en avsaknad av tårar som torkade i stillhet under ökensolens gassande i betongdjungeln vi kallar storstad
och gav plats åt ett överväldigat leende som bygger på vätskebrist
och tillkännagivande av mänsklighetens ironiska skandalfilosofi.
Om ett hav av stormar som stillnat på vägen
och moln av drömmar som kramas tillsammans som tvättsvampar under vattenytan och väntar på luftdrag,
men uppfylls av vakum och svävar.
Om alla mina luriga ordval och besynnerliga strävan, efter klarhet och ömhet i livet,
formar jag mina meningar och bygger de på förvirring. Binder samman, knyter knopar, låser upp och reglar, allt och alla i min närhet i en isoleringscell. Väljer jag vägar och suddar igen mina fotspår, tillåter jag er att följa mina andetagssånger, som jag viskar i abstrakta skogar med kvalitétsvirke och parasitbon. Begraver jag mina tvivel i en andäktig värld av hoprörda ingredienser och tillåter er smaka med klädnypa för näsan och förbundna ögon. Och ni litar på mitt omdöme även då.
Om det går runt runt i ett kapell av eko som etsar sig fast i en barnavärld mellan väggar och tak. Som fångat skratt och gråt i ett bullrigt rörelsemönster som studsar mellan väggarna och eftersmaken är vuxen. Är vuxen.
Om det vore så, så som jag menade. Om det vore så, så skulle det aldrig ta slut.
Inte ens, inte ens
nu.
/JEnny
Ursäkta mig.
D.S.
Om några timmar, dagar eller tidpunkter, fastnaglade i urtavlan.
Om allt som oftast, om allt för väl.
Om bara ibland, fastän mera sällan.
Om det fanns något större än det här.
Som täckte hela livet med sin längtan.
Fyllde det, om än lite för nära djupet av ytan.
Om breddgrader av nyfunna stränder,
plötsligt söndertrampade av galenskap,
och lögnaktiga fotavtryck fulla med havsvatten,
beklädda med sandaler och framtidstro.
Om längsgående horisontella livslinjer i vertikala avseenden,
som sträckte sig paralellt med våglängdernas vågskvalp och sömniga kluckande,
mot den hisnande klippväggen som gav en lodrät motorväg mot den cirkelformade solen,
vi kallade hem.
Om en avsaknad av tårar som torkade i stillhet under ökensolens gassande i betongdjungeln vi kallar storstad
och gav plats åt ett överväldigat leende som bygger på vätskebrist
och tillkännagivande av mänsklighetens ironiska skandalfilosofi.
Om ett hav av stormar som stillnat på vägen
och moln av drömmar som kramas tillsammans som tvättsvampar under vattenytan och väntar på luftdrag,
men uppfylls av vakum och svävar.
Om alla mina luriga ordval och besynnerliga strävan, efter klarhet och ömhet i livet,
formar jag mina meningar och bygger de på förvirring. Binder samman, knyter knopar, låser upp och reglar, allt och alla i min närhet i en isoleringscell. Väljer jag vägar och suddar igen mina fotspår, tillåter jag er att följa mina andetagssånger, som jag viskar i abstrakta skogar med kvalitétsvirke och parasitbon. Begraver jag mina tvivel i en andäktig värld av hoprörda ingredienser och tillåter er smaka med klädnypa för näsan och förbundna ögon. Och ni litar på mitt omdöme även då.
Om det går runt runt i ett kapell av eko som etsar sig fast i en barnavärld mellan väggar och tak. Som fångat skratt och gråt i ett bullrigt rörelsemönster som studsar mellan väggarna och eftersmaken är vuxen. Är vuxen.
Om det vore så, så som jag menade. Om det vore så, så skulle det aldrig ta slut.
Inte ens, inte ens
nu.
/JEnny
Ursäkta mig.
D.S.
12 dagar
Nedräkningen har börjat. 12 dagar. 1 vecka och 5 dagar. Vilket låter mest? Låter minst? Låter säkrast och tryggast?
Jag har fått önskemål om så kallad avskedsmiddag från lite olika håll nu. Jag säger så här; Om någon kan erbjuda en dag (gärna i slutet av nästa vecka) och en plats ( gärna i närheten av stan) så vill jag jättegärna träffa er och äta middag ihop. Är det dessutom någon som vill toppa med utgång på kvälen så kan jag tänka mig det också. Jag vill ha en helkväll med er. Ni är mer än välkomna allihop. Tyvärr räcker inte min ekonomi för att bjuda er på käk, men det går väl alltid att lösa med gemensamma krafter. Så jag slänger ut en förfrågan på vad som passar er, tid och plats? Och hoppas på gensvar.
Det blir ingen dans ikväll. Kanske ingen mer dans alls innan avfärd. Dansabstinensen kommer snart vara ett faktum. Och tänk om jag dansat för sista gången här uppe på ett tag. Törs knappt tänka den tanken. :S Tänk att jag snart gör saker för sista gången här. Eller, sista gången innan jag far, rättare sagt, för kommer tillbaka det gör jag ju. Men jag vet, obestämd tid låter... obestämt.. osäkert... oberäknerligt. Men det är väl lite det som är tjusningen kanske.
NI är underbara, guld värda. Kommer uppdatera med nedräkningsprocess och tankegångar den närmsta tiden. Kommer förhoppningsvis vara tilräckligt poetisk och sentimental för att skriva ihop någon text för er här på bloggen också. Men jag drar lite på det... vill inte riktigt ta tag i det. För nästa gång jag skriver en sådan text, kanske jag sitter någon helt annanstans än i min egna fåtölj.
/JEnny
Jag har fått önskemål om så kallad avskedsmiddag från lite olika håll nu. Jag säger så här; Om någon kan erbjuda en dag (gärna i slutet av nästa vecka) och en plats ( gärna i närheten av stan) så vill jag jättegärna träffa er och äta middag ihop. Är det dessutom någon som vill toppa med utgång på kvälen så kan jag tänka mig det också. Jag vill ha en helkväll med er. Ni är mer än välkomna allihop. Tyvärr räcker inte min ekonomi för att bjuda er på käk, men det går väl alltid att lösa med gemensamma krafter. Så jag slänger ut en förfrågan på vad som passar er, tid och plats? Och hoppas på gensvar.
Det blir ingen dans ikväll. Kanske ingen mer dans alls innan avfärd. Dansabstinensen kommer snart vara ett faktum. Och tänk om jag dansat för sista gången här uppe på ett tag. Törs knappt tänka den tanken. :S Tänk att jag snart gör saker för sista gången här. Eller, sista gången innan jag far, rättare sagt, för kommer tillbaka det gör jag ju. Men jag vet, obestämd tid låter... obestämt.. osäkert... oberäknerligt. Men det är väl lite det som är tjusningen kanske.
NI är underbara, guld värda. Kommer uppdatera med nedräkningsprocess och tankegångar den närmsta tiden. Kommer förhoppningsvis vara tilräckligt poetisk och sentimental för att skriva ihop någon text för er här på bloggen också. Men jag drar lite på det... vill inte riktigt ta tag i det. För nästa gång jag skriver en sådan text, kanske jag sitter någon helt annanstans än i min egna fåtölj.
/JEnny
Kalla fötter
Bokstavligt, såväl som mentalt.
Sista gången på Baggböle innan jag far, var igår. Shake spelade, det var publikrekord för sommaren, "alla" var där och Hanna var där. Det var som gjort för att det skulle bli en oförglömlig kväll. Vilket det blev också. Men på väg hem i den kyliga, dimmiga Augustinatten, genom det halvdunkla skenet som bara norrland kan åstadkomma, hände något. När sol och måne byter plats och det känns ljust rots att det är mörkt för årstiden, när man åker och ser dimslöjade ängar, lukten av slaget gräs och känner friheten nagla sig fast i fartvinden på min axel. Då blir man sentimental. Då undrar man vad det är man gett sig in på. Då saknar man det som man just då har runt omkring sig, vet att det inte kommer förbli så någon längre tid. Då känns det som om någon sticker en spruta i hjärtat, vill bedöva det mot känslor, alldeles för starka för ens eget bästa. Då känns det som om hela himlen gråter, men det faller inte ett stilla regn. Det är bara stilla, så stilla så tryggt. Att man kan ifrågasätta varför man byter bort något sådant.
Och jag vet varför jag gör det. Jag vet varför jag byter. Jag vet varför jag går, åker, flyger, försvinner, lämnar, allt detta bakom mig om 1 vecka och 6 dagar. Det är för kärleken. För kärleken och kanske för min egen skull. Eller är det ett sätt att övertala sig själv? Igårvar jag 18 och ett halvt år gammal. Idag närmare 19. En orolig själ på flykt undan den norrländska Augustinatten, följandes sina drömmar. Mot ett mål som kan betyda hem, kan betyda bort, kan betyda sagolik eufori eller katastrofala följder.Eller bara något som måste göras, måste följas. Konsekvenser som måste tas, ett beslut som måste fasthållas, en upplevese som måste levas. Och några tvivel i min bakficka som aldrig kommer yttras. En känsla av galenskap, av kärlekskap, av kaosskap, och några ord som inte finns.
En norrländsk Augustinatt som den som var igår, då var sorgen ett faktum i mitt hjärta. Men sorgen är inte lika stor som saknaden, som längtan och leendet. Inte lika tung att bära som den sorg som hade medföljt om beslutet varit annorlunda.
Det regnar ute, himen öppnar sig. För en stund sedan var det varmt. Nu är mina fötter kalla som is, och värmen från fiten täcker inte hela vägen ner. Den lämnar en glipa, en glipa där kyla sipprar in och påminner mig, om att jag fortfarande är dödlig
/JEnny
Sista gången på Baggböle innan jag far, var igår. Shake spelade, det var publikrekord för sommaren, "alla" var där och Hanna var där. Det var som gjort för att det skulle bli en oförglömlig kväll. Vilket det blev också. Men på väg hem i den kyliga, dimmiga Augustinatten, genom det halvdunkla skenet som bara norrland kan åstadkomma, hände något. När sol och måne byter plats och det känns ljust rots att det är mörkt för årstiden, när man åker och ser dimslöjade ängar, lukten av slaget gräs och känner friheten nagla sig fast i fartvinden på min axel. Då blir man sentimental. Då undrar man vad det är man gett sig in på. Då saknar man det som man just då har runt omkring sig, vet att det inte kommer förbli så någon längre tid. Då känns det som om någon sticker en spruta i hjärtat, vill bedöva det mot känslor, alldeles för starka för ens eget bästa. Då känns det som om hela himlen gråter, men det faller inte ett stilla regn. Det är bara stilla, så stilla så tryggt. Att man kan ifrågasätta varför man byter bort något sådant.
Och jag vet varför jag gör det. Jag vet varför jag byter. Jag vet varför jag går, åker, flyger, försvinner, lämnar, allt detta bakom mig om 1 vecka och 6 dagar. Det är för kärleken. För kärleken och kanske för min egen skull. Eller är det ett sätt att övertala sig själv? Igårvar jag 18 och ett halvt år gammal. Idag närmare 19. En orolig själ på flykt undan den norrländska Augustinatten, följandes sina drömmar. Mot ett mål som kan betyda hem, kan betyda bort, kan betyda sagolik eufori eller katastrofala följder.Eller bara något som måste göras, måste följas. Konsekvenser som måste tas, ett beslut som måste fasthållas, en upplevese som måste levas. Och några tvivel i min bakficka som aldrig kommer yttras. En känsla av galenskap, av kärlekskap, av kaosskap, och några ord som inte finns.
En norrländsk Augustinatt som den som var igår, då var sorgen ett faktum i mitt hjärta. Men sorgen är inte lika stor som saknaden, som längtan och leendet. Inte lika tung att bära som den sorg som hade medföljt om beslutet varit annorlunda.
Det regnar ute, himen öppnar sig. För en stund sedan var det varmt. Nu är mina fötter kalla som is, och värmen från fiten täcker inte hela vägen ner. Den lämnar en glipa, en glipa där kyla sipprar in och påminner mig, om att jag fortfarande är dödlig
/JEnny
några nya rader
Det är tur att jag har ett sådant fantastiskt liv. En sådan fantastisk pojkvän. Sådana fantastiska vänner och en fantastisk familj. Annars hade jag nog raderat ut mig själv med ett "for big mistakes" suddigum för länge sedan.
Men även på en gråskala kan man hitta någon sorts balans som för in färg i tillvaron. En vågskål av tillit och omsorg som byggs endast på värme och kärlek. Ett förnuft som går hand i hand med drömmarna och tillåter val som annars klassats som ogenomtänkta, men som idag har sådan grund att de inte behöver ifrågasättas.
Bara en parentes.
/JEnny
Men även på en gråskala kan man hitta någon sorts balans som för in färg i tillvaron. En vågskål av tillit och omsorg som byggs endast på värme och kärlek. Ett förnuft som går hand i hand med drömmarna och tillåter val som annars klassats som ogenomtänkta, men som idag har sådan grund att de inte behöver ifrågasättas.
Bara en parentes.
/JEnny
