Morgonen den 19 augusti 2009
Ni har slutat kommentera. Kanske är det slut på ord. Vi låter tårarna tala istället.
Klockan är inte speciellt mycket. Jag vet. Jag har inte sovit speciellt bra inatt. Det är 8 timmar och 20 minuter kvar innan planet lyfter mot nya världar. Jag har ont i magen. Jag har ont i hjärtat. Jag har ont men längtar. Det är som en tatuering. Livet ska tatuera mig med sin storhet och det kommer att göra ont, men jag längtar efter att få bära dess avtryck. För jag har själv format motivet. Jag formar min lycka. Och jag tror den kommer bli fulländad.
Jag sitter i min säng. I Gransele 3. Tänker att livet är underligt. Saknar kanske redan men ler iallafall. Gråter inte det minsta. Och jag kan inte säga att avsaknaden av tårar är något dåligt. För jag tror att det är något bra.
Det är solsken i luften, solsken. Den norrländksa sommaren sjunger på sista versen och luften är klar av förändring. En ny tid är på intågande men i år är jag inte gråsparven som väntar förändring i form av välbekant årstidsskiftning. I år är jag flyttfågeln som söker en avlägsen plats för rekreation och överlevnad. För någon som är grå kan inte andas kärlekens vågspel. Men någon som känner sig lycklig och fri, törs ta vinden under vingen och segla mot ett hav, som alltid tycktes fjärran. Men någon förde havet närmare och ställde in min kompass på tillförlitlig. Och lät min resa börja redan idag.
Kommer aldrig sluta älska.
/JEnny
Klockan är inte speciellt mycket. Jag vet. Jag har inte sovit speciellt bra inatt. Det är 8 timmar och 20 minuter kvar innan planet lyfter mot nya världar. Jag har ont i magen. Jag har ont i hjärtat. Jag har ont men längtar. Det är som en tatuering. Livet ska tatuera mig med sin storhet och det kommer att göra ont, men jag längtar efter att få bära dess avtryck. För jag har själv format motivet. Jag formar min lycka. Och jag tror den kommer bli fulländad.
Jag sitter i min säng. I Gransele 3. Tänker att livet är underligt. Saknar kanske redan men ler iallafall. Gråter inte det minsta. Och jag kan inte säga att avsaknaden av tårar är något dåligt. För jag tror att det är något bra.
Det är solsken i luften, solsken. Den norrländksa sommaren sjunger på sista versen och luften är klar av förändring. En ny tid är på intågande men i år är jag inte gråsparven som väntar förändring i form av välbekant årstidsskiftning. I år är jag flyttfågeln som söker en avlägsen plats för rekreation och överlevnad. För någon som är grå kan inte andas kärlekens vågspel. Men någon som känner sig lycklig och fri, törs ta vinden under vingen och segla mot ett hav, som alltid tycktes fjärran. Men någon förde havet närmare och ställde in min kompass på tillförlitlig. Och lät min resa börja redan idag.
Kommer aldrig sluta älska.
/JEnny
Kommentarer
Trackback
