Ingen vet, det jag vet, en hemlighet.... tralalalalala
En vänlig, vit duva, slog sina vingar över himlavalvet och kuttrade kärlekspsalmer mot solnedgången i skydd av trädkronan.
Under trädet satt den hederliga hjälten med krigisk uppsyn och såg ljuset spraka på natthimlen. Han tog inte skydd av sorgen, han tog sitt skydd av sina drömmar. Han hade lämnat den fängslande bakom sig då han upptäckt hennes oförklarliga skepnad som frihetsberövare. Och istället sett sig om efter något meningsfullt. När han nu satt där så funderade han över den vänliga själ som slagit sig till ro ovanför hans huvud och fyllde hans själ med ett varmt kuttrande om livet.
Duvan putsade i stillhet sin fjäderskrud och försökte göra sig kvitt skadan av bivargen som försökt avnjuta hennes lena skepnad i tron om att hon var hans mättnads honung.
I tafatthet sammanfördes deras levnadssagor och gav stillsamhet när allt kom omkring.
Och de såg sina bröder och systrar. Såg deras vilsenhet. Och var plötsligt mycket nöjda över sin julinatt, under den sprakande himlen, det ännu solvarma trädet och det behagliga ljudet av varandras tankar.
//JEnny
Jag tror inte du förstår...
För du talar om skuggorna i ljus.
Tror inte du greppar när jag pratar.
För du tjatar om inställningens brus.
Vet inte om du ser vad som händer.
För när lampan är släckt är det mörkt.
men en dag är en dag som bör tas i sänder.
Tänk dig för.
Tänk dig för.
Har du lärt dig om saknad och åtrå?
Har du läst dig till lycka och våld?
Har du känt alla famntag i livet,
och hur det smärtar när de upplöses till sorg.
Vet du hur många tårar det rymmer,
när man har en rensad golvbrunn?
Vet du hur många knivar som bränner,
när man handdiskar gång på gång.
Jag tror inte du förstår,
vad du söker.
Men du vill att jag vet - vem är jag.
Tror du kommer att fortsätta söka.
Tills du tröttnar en vacker dag.
För du lär aldrig finna en småsten,
eller en gnutta av damm,
som bekräftar dina teorier.
Och jag lär få leva med skam.
Alltid, alltid dina toner. Alltid, alltid min musik. Allting, allting går i vågor. Som på vattnet.
Konsten att vara vuxen.
Vill även inflika att det för tillfället är betydligt fler järn i elden än jag kan bemästra. Det är bara det att jag MÅSTE kunna bemästra dem. För annars måste jag välja bort, och det vill jag inte.
Varför har inte dygnet 48 timmar? Varför är nästan allt en prioriteringsfråga?
Varför väljer jag att jobba på min lediga dag? Varför är sova så skönt?
varför har jag hela mitt liv trott att jag är en dålig människa, när många kommenterar mina positiva bedrifter?
Varför har ag gått och tänkt att jag är en dålig flickvän, när min älskade bekräftar mitt stöd och min kärlek?
Varför fick jag ett ryck mitt i alltihop och tyckte bra om saker som jag inte förmedlar normalt sett?
För att vuxenhet skapar prioriteringsförmåga, vuxenhet skapar intresse för arbete och för att se sig själv komma framåt, se sig själv utvecklas och vinna andras förtroende, och att tjäna pengar. Vuxenhet uppmärksammar en på att sömn är viktigt, och underskattat, något man måste sköta för att ta hand om sig själv. Vuxenhet får min självkännedom att hitta praktiken, speglar mig själv genom andras ögon och klappar mig på axeln. Vuxenhet får mig att vilja ta alla möjligheter räta alla krokiga linjer och någonstans vara tacksam för att jag kanske fick gå den långa vägen. Vuxenhet låter mig bekräfta mig själv, som individ och som partner, ger mig redskap att hantera vardagsbestyren.
Vuxenhet låter mig veta att jag kommer behöva den närmaste tiden till att bygga en trygghet att stå på. För att kunna förlita sig på sin egen vuxenhet och känna sig tillfreds med sina bedrifter. Den närmsta tiden på egen hand är betydelsefull.
För mig.
För dig.
För oss.
Men älskling. Tiden är vår. Tiden är alltid vår. Oavsett världen.
/JEnny
Skrattkartor, när vi kartlägger våra sinnen.
Hanna skrev om skattkartor. Så min egen övning blev att skriva om skrattkartor.
Jag skrattade så jag grät.
Jag grät så jag skrattade.
Lade band på neutraliteten och seglade
med sidospår
på stigar, som bara vällust kan skymta.
Jag kartlade mina gömmor,
gick med kompass i mina skafferier
och skyndade långsamt,
när det var omkörningsförbud.
Jag satte röda markeringar,
där jag skymtat dina skrattgropar.
Och gråa,
de gånger jag inte förstod.
Lade band på neutraliteten och seglade
med sidospår
med världens all kärlek inom räckhåll.
Ett ögonblick bort,
vid horisonten.
Jag spelade munspel på ängar,
som jag målade gröna.
Och flöjt längs den strandkant,
jag målade blå.
Kyrkklockan slog jag i när jag hamnat i diket,
och jag svävade,
när jag inte längre kunde gå.
Jag kilar stadigt med äggklockan,
och tidsfördrivet.
Drar one night stands
med det armbandsur
jag aldrig kunde få.
Jag kartlägger mina sinnen,
med kalligrafipennestilen.
Men glömde välja kursivt på datorn.
Vänd inga vindar i hopp om lä. Vänj dina vingar vid frihet.
//JEnny
Under en långsam föreläsning får man inspiration...
Banka in kärlek och vanvett,
innanför ditt pannben.
Väva in frustration och förtvivlan,
i den näsduk,
som jag använder för att torka dina tårar.
Den är av silke,
och den bränner.
Av sorger.
Det doftar brutna rosor,
och andaktsvin.
Och jag ska fylla dig,
fylla dig med tvivel.
Med kval och kvalm och kylighet
går vi,
vår osunda misstro till mötes.
Och blodet bildar kretslopp av saknad i den samma.
Och om du inte visste det så är vi vänner med döden.
För vi ska samla våra spillror och begrava våra hav.
Slicka våra sandfrostiga sorger.
Blinka grus ur våra ögon,
och bli höga på "haha".
Dansa, dansa, bara dansa.
Och när nätterna blir vår.
När drömmarna blir svar.
När näsduken fläktar i vinden.
Ska jag fatta dina händer,
och aldrig ge mig av.
Bara ta, ta en dag i sänder.
//JEnny
24 Januari 2010
Det skramlar av baktalarbrukare och ironikonsekvenser,
rensas vapentekniska underlag och bravadnederlag.
Som,sommarskvättar av kärlekslös lycka.
Och tom,tomtebloss i en glädjeyrsdröm.
Vi samlar Ture Sventon semlor i barndomsrummet.
Och kyler fastlagsbullar med trygghetstänk.
Skramlar samhällsbössor för parkbänksbruden.
Och skickar långsamhetsblickar till vänner från förr.
Allvetarletare med guldgrävarkläder.
Guldvetar´n metar med kläderna på.
Ståndaktigheten för moralprincipen.
Och tystnad, och tagning och så kan det gå.
/Fröken Lehtinen,
om jag får be.
Fylle-Orvars sång
Det finns inte en enda paralell till mitt eget liv, bara så ni är på det klara med det. Men den är ganska klockren.
Den går såhär:
Utbytbar fasta och fyllesvin
Pokervisioner och Grendalin
Godisshottar och sockerlag
Sinnelag Sverige och drickan är svag
Femton tjejer och män i slips
Röda mattor och raggningsips
Sorgliga flaskor och pilsner på burk
Verkningslösa groggar och en hotfull turk
Förvirrade blickar och tappad balans
Trasiga drömmar och borttappat sans
Sveper en flaska och sveper ett glas
Sveper en flicka och som får hjärtat i kras
Tror på sann kärlek och längtan är stark
Glider fram över välkänd mark
Förståndiga samtal och nötter i korg
Tigga om samlag och tigga om sorg
Famla och fumla med buller och bång
Enorma tuttar och fyllesång
Läppar som möts mellan skönhet och skata
Kläder som slängs och en fångst av en flata
Skandalpåslag och djupa gropar
Ånger under mattan vi sopar
Skräcken är mäktig och trasig bravur
Uppgjord flyktfint som ingen vet hur
Varför svek inte minnet och ”det borde vart som förr”
Hon såg ju för fan ut som om hon krockat med en dörr!
Tanken skrämmer men beslut är ej svårt
Nästa helg ska det festas jävligt hårt!
Tack och hej leverpastej
/Jenny
...
Ensamheten knackar på och man går på tå för att slippa höra ekot från sina egna fötter.
Ännu en dag när längtan styr med stormsteg och saknad styr med järnhand.
Och någon egen vilja är svårt att behålla, när allt kretsar kring din frånvaro.
Bli attraktiv på marknaden - så vinner du slaget
Det krävs en hel massa saker för att bli en vinnare. Det krävs ännu mer för att behålla titeln. Men det är långt ifrån omöjligt. Här följer några knep som gör dig till en vinnare, och får andra att se dig som en sådan. Med andra ord, hur du får andra att se att du är den vinnare du alltid vetat att du varit.
Det aktuella området; allt för många ungdomar är arbetslösa i kommunen. Det betyder att dessa ungdomar kan identifiera sig med ungdomsarbetslösheten. Lika många önskar att de slapp. Större delen av denna misströstande massa ser antingen, 1; sig själva som misslyckade. 2; de tror att omvärlden ser dem som misslyckade. Inte undra på att antalet deprimerade ökar.
När det kommer till att vinna finns det bara en väg att gå, den svåra. För det är där man hittar flest bevis för att man förtjänade att vinna.
Utmaning --> Personlig utveckling --> Vinst
För att visa andra att du vet hur man vinner måste du visa att du är medveten om att det krävs en strategi. Att ge sig själv utmaningar kommer leda till utveckling som i sin tur öppnar upp för vinsten. Större utmaning genererar mer personlig utveckling vilket ökar på vinsten. I slutändan är det alltså var och ens eget ansvar i vilken mån man kommer bli nummer 1, 2 eller precis som vem som helst på skalan.
När det kommer till arbetslivet är denna filosofi oerhört viktig. För det är så vi når toppen. Oavsett om vi är nyblivna studenter eller chefen på företaget som nekar den nyblivna studenten så måste man alltid kunna påvisa att man har en vinsthistoria bakom sig för att det ska kännas lönsamt att anställa personen ifråga. Vi måste skapa erfarenheter åt oss själva. Skapa mål som utvecklar oss som individer. Då blir man en attraktiv arbetskraft. Det handlar i grund och botten inte om hur många lediga jobb som finns på marknaden, för företagen är alltid i behov av attraktiv arbetskraft. Om inte annat för att ersätta den redan slutkörda och ineffektiva produktionssnurran med alert nytänkande och effektivitet.
Att vara arbetssökande är en livsstil. Man måste hitta sin egen speciella nisch för att märkas. Sina egna speciella nyckelord för att utvecklas, och bygga upp ett begär efter att konkurrera ut majoriteten. Alla kan bli en vinnare, alla kan bli en attraktiv arbetskraft. Mina nyckelord är utmaning, personlig utveckling och vinst. Vilka blir dina?
/Jenny Lehtinen
Jag undrar...
Vissa gör si, andra så, eller inget dera.
Överallt ser man henne. Överallt går hon. Överallt sitter och överallt står hon. Jämt ska hon prata, kan inte va tyst, det vore bättre om hon inte sa ett knyst. Tittar och talar och frågar om allt. Inte konstigt att människor beter sig kallt. Missuppfattas och tappas bort. Alltid i farten, utan listan är allt annat än kort. Rimmar och flummar i oändlighet, eftersom ord och att skapa är det bästa hon vet. Om hon var stor skulle hon lära sig leva. Lära sig sy varje trasig reva. Lära sig leva utan idioti, att kommunicera via telepati. Att bygga ner murar istället för upp och skaffa en dygnsrytm som liknar en tupp. Stolt bära huvudet högre än en giraff, utan att någon skulle våga utdela straff. Låta alla se vilken hjälte hon är. Hålla sig själv förbannat kär. Sova på siden och vakna utan sorg. Skörda sina frukter och bära i en korg. Dela med sig till alla och en var. Tills hon inga frukter hade kvar. Då skulle hon somna, sen skulle hon vakna. Utan att sina frukter sakna. Och fortsätta leva precis som förut. För när livet är toppen, vill man inte att det tar slut.
Bli en livsnjutare du också! Bli en egenkär människa du med! Bli den personen du vill vara! Bli den vinnare du alltid vetat att du är! Bli allt du önskar, allt du vill! Och mer där till.
/Jenny
