Justine

Nedräkningen har börjat. 12 dagar. 1 vecka och 5 dagar. Vilket låter mest? Låter minst? Låter säkrast och tryggast?

Jag har fått önskemål om så kallad avskedsmiddag från lite olika håll nu. Jag säger så här; Om någon kan erbjuda en dag (gärna i slutet av nästa vecka) och en plats ( gärna i närheten av stan) så vill jag jättegärna träffa er och äta middag ihop. Är det dessutom någon som vill toppa med utgång på kvälen så kan jag tänka mig det också. Jag vill ha en helkväll med er. Ni är mer än välkomna allihop. Tyvärr räcker inte min ekonomi för att bjuda er på käk, men det går väl alltid att lösa med gemensamma krafter. Så jag slänger ut en förfrågan på vad som passar er, tid och plats? Och hoppas på gensvar.

Det blir ingen dans ikväll. Kanske ingen mer dans alls innan avfärd. Dansabstinensen kommer snart vara ett faktum. Och tänk om jag dansat för sista gången här uppe på ett tag. Törs knappt tänka den tanken. :S Tänk att jag snart gör saker för sista gången här. Eller, sista gången innan jag far, rättare sagt, för kommer tillbaka det gör jag ju. Men jag vet, obestämd tid låter... obestämt.. osäkert... oberäknerligt. Men det är väl lite det som är tjusningen kanske.

NI är underbara, guld värda. Kommer uppdatera med nedräkningsprocess och tankegångar den närmsta tiden. Kommer förhoppningsvis vara tilräckligt poetisk och sentimental för att skriva ihop någon text för er här på bloggen också. Men jag drar lite på det... vill inte riktigt ta tag i det. För nästa gång jag skriver en sådan text, kanske jag sitter någon helt annanstans än i min egna fåtölj.

/JEnny