i slutet av mars
Det var en kylig tisdag i slutet av Mars. Året var 2011. Precis som vilken vanlig tisdag som helst så satt hon på jobbet. Morgonen hade knackat på tidigt och bett henne åka iväg alldeles för tidigt. Eller rättare sagt, just den tid då sängen kändes som allra skönast. Hon hade väntat på bussen tillsammans med småfåglarna och entrat kontoret just innan det blivit ljust.
Till morgonmys hade hon gjort sig en kopp te ur automaten och och snott sin värmande filt omkring sig. Till förmiddagsfikat blev det kaffe o smörgås. Klockan började nu närma sig lunchtid, men ännu hade hon en timma kvar framför datorn innan den välbehövliga pausen.
Sluta tidigt var alltid lika uppskattat och efter jobbet väntade sällskap med vännen och därefter var det hem till hennes finaste kärlek. Hon längtade efter mys i soffan till någon halvbra film och att få låtsas att det var helg en helt vanlig vardag. Det blev lätt så när dem inte hade träffats så mycket på sista tiden, att hon satt och dagdrömde om hur gosigt det skulle bli att få spendera tid tillsammans. Och märkligt nog blev hon alltid positivt överraskad av hur underbart de brukade få det.
Hon kikade ut genom fönstret i hopp om lite solsken men möttes av en tung himmel och några enstaka kråkfåglar.
Inte mycket för världen konstaterade hon och återgick sedan till arbete.
Eftermiddagen skulle nog bli lång. Och kvällen alltför kort.
Hon skulle inte ha tid att städa, eller plocka upp våren ur källaren. Hon skulle inte ha råd att köpa nya köksgardiner och våriga kjolar. Eller ork att laga middag ikväll. Men hon skulle åtminstone få somna trygg, varm och lycklig.
/Justine
Onsdag - uppdaterar om dagarna som gått.
Detta inlägg är speciellt riktat till min älskling. Han får vackert läsa detta när han kommer hem för att katsha up med vad som hänt.
- Det gick bra att köra din bil tur och retur till Kalmar. Dock tog det mig tio minuter att parkera när jag kom hem, och jag råkade snudda backspegeln i betongpelaren. Men jag har varit ute o kollat typ sjutton gånger och det blev inga repor, jag lovar!
- Jag har fått restskatt i år, måttligt road. En ringa summa måhända men ändå en högst förargelig.
- Vi har fått kallelse till högskoleprovet. Jag kommer att skriva mitt på militärhemmet i den lilla salen, var ska du vara? Finns tydligen en massa olika salar och platser i stan.
- Jag skall hålla i gruppmöte på jobbet imorgon (torsdag) angående varumärket och jag kommer att utgå från en presentation som jag satt samman med hjälp av Klara. Är lite nervös måste jag erkänna, länge sen man pratade inför folk. Men jag ser det som ett tillfälle att göra något kreativt o positivt på jobbet, så jag är jättepeppad.
- Det ligger en lista på köksbordet som jag skrivit ihop på saker som vi bör hjälpas åt att ta itu med under nästa vecka (jag jobbar dag då) bland annat rota efter vårkläderna i källaren och lite andra halvskojiga projekt.
- Jag lade hundra kronor i din colaburk i skåpet, för jag har snattat så mycket småmynt till bussresor så jag tyckte det var dags att betala igen.
- Jag har faktiskt putsat glasbordet och vattnat blommorna när du var borta. Har även dammsugit en runda och tänkte bädda rent också. Dock så har vi ingen tvättid o ingen av oss är här i helgen. Ops.
Jag tror det var allt.
Undrar du något annat så får du väl fråga. ;)
Men nu behöver jag inte glöma bort hälften av det jag skulle säga iallafall.
Puss och kram
/Justine
Vilket nederlag
Inte nog med att nästa månads budget redan är krashad innan lönen kommit in.
Jag får dessutom restskatt i årets deklaration. Jag är ruskigt arg kan jag säga.
Varför, kan jag aldrig ha lite tur med pengar...
/Justine
Tungt idag
Jag har inte alls några problem med att han åker iväg och att jag är lite ensam. Det kan vara skönt det också.
Om man valt det själv. Denna gång blev det lite dålig tajming. Så njuta kan jag inte göra.
Jag vet inte om det är så hälsosamt att vara vaken 12 h o sova 12 h per dygn. Får försöka ändra på detta...
/Justine
Samboliv. Lyckan i mitt liv.
Det är min älskade sambo och pojkvän som får mig att orka. Som tröstar, som kramar. Som får mig att skratta, le. Som retas med mig, , som hjälper mig med hushållssysslor och gör en vanlig vardag till helg.
Jag hade nog aldrig kunnat önska mig ett mer fantastiskt liv än det som jag lever tillsammans med honom. När två hjärtan slår i takt, när två personer andas samma rytm, under samma hustak. Älskar lika intensivt och befriande. Då är det magiskt.
Och trots min sorg och min saknad över det som hänt och över hans bortavistelse. Så är det ändå något att poängtera, att om några dagar får jag åter tillbaka det underbara sambolivet, rytmen i mitt liv.
Jag kanske fortfarande är ung, kanske något naiv. Men jag har provat mitt samboskap i alla väder, i ett och ett halvt år. Och jag trivs lika bra i regn som i solsken. Eller växlande molnighet. Alla väder har sin charm. Hela livet har sin gång. Och jag vet vem jag vill dela det med.
/Justine
Åh så var han bara borta.
Men det är svårare att köpa att någon är borta för alltid.
Sov gott Casper. <3
/Justine
Sträck på dig kvinna!
Le.
Se dig omkring.
Ge variation.
Ge styrka.
Ge glädje.
Och passion.
Tindra.
Glimma.
Synas.
Vinna.
Och ta världen med storm.
