Karlskronarapport, första natten.
Det får bli en grundlig uppdatering nu när jag har tid. En beskrivning av mina hittills gjorda betraktelser i den alldeles nya staden Karlskrona.
Okej, jag måste säga att det är helt otroligt. Jag ska börja från början, med att planet landade på Ronneby flygplats igår kväll vid halv 11 tiden. Väl nere på marken möts jag av min marinofficer iklädd permissionsuniformen, vilket i just deen stunden var en alldeles för storögd syn för att jag skulle kunna stå upprätt. Jag är så nervös så jag skakar. Får världens mest efterlängtade omfamning och sedan går vi till finbilen. Den där saaben kommer alltid vara hans snyggaste brud, så enkelt är det. Ingen idé att försöka konkurrera med den.
Min nattssön blev inte så bra, fick som bäst 2 timmar, så vi hoppar vidare till morgonen istället. Min älskling skulle till jobbet så klockan ringer 6, inte helt obekant för mig. Men har man varit vaken alldeles för stor del av tiden de senaste dygnen så tror jag man blir lite knäpp, för jag var helt hyper. Nåja, efter en stund satt jag mitt emot honom vid frukostbordet och höll ssällskap med en kopp te. Min plan var nämligen att försöka somna när han gått.
Riktigt så blev det inte. Jag började packa upp saker lite varstans. För jag var fortfarande konstigt hyperaktiv. Efter att ha gjort det och spridit ut mig lite, samt tagit bort den gräsliga duken från köksbordet så gick jag och lade mig, 8.20. Sov till strax före 11. Ringde mamma halvt omtöcknad. Hoppade in i duschen och gick sedan ut för att se mig omkring på Karlskronas gator.
Alltså jag måste ju bara säga det. Jag är kär i den här stan! Jag trodde aldrig jag skulle få se en stad som passade mig så bra. Min vision om hur "min stad" ska se ut är besannad. Den finns på riktigt och den heter Karlskrona. Så sjukt hur mycket inspiration som ligger och lurar i den här staden och bara väntar på mig. Jag menar, bara det faktum att jag har ett valnötsträd utanför vardagsrumsfönstret gör mig alldeles poesisalig. Kullerstensgator, gamla hus, små sparvar, måsar, svanar, enorma pampiga byggnader samlade på ett helt enormt torg, havet, hamnen, en lite klippö man kan sitta på, eller sola på, havsvindar, militäranläggningar, en klockstapel. Listan kan göras hur lång som helst. Och egentligen vill jag sätta igång och skriva världens novell. Men jag tror jag ska ruva på mina intryck några dagar först innan jag sätter de på pränt.
MIn älskling jobbar sen dag idag och kommer vid 19, och vi hoppas kunna komma iväg vid 20 för då beger vi oss till Falkenberg. Och havet med de farliga maneterna. Jag tänker inte ta med mig datorn dit. Och blir borta till söndag. Men uppdatering kommer då, jag lovar.
Vi hörs, i ett telefonsamtal nära dig.
Kärleksbubblig, inspirationsfylld, lyckorusig flicka lämnar bloggen med ett leende.
Okej, jag måste säga att det är helt otroligt. Jag ska börja från början, med att planet landade på Ronneby flygplats igår kväll vid halv 11 tiden. Väl nere på marken möts jag av min marinofficer iklädd permissionsuniformen, vilket i just deen stunden var en alldeles för storögd syn för att jag skulle kunna stå upprätt. Jag är så nervös så jag skakar. Får världens mest efterlängtade omfamning och sedan går vi till finbilen. Den där saaben kommer alltid vara hans snyggaste brud, så enkelt är det. Ingen idé att försöka konkurrera med den.
Min nattssön blev inte så bra, fick som bäst 2 timmar, så vi hoppar vidare till morgonen istället. Min älskling skulle till jobbet så klockan ringer 6, inte helt obekant för mig. Men har man varit vaken alldeles för stor del av tiden de senaste dygnen så tror jag man blir lite knäpp, för jag var helt hyper. Nåja, efter en stund satt jag mitt emot honom vid frukostbordet och höll ssällskap med en kopp te. Min plan var nämligen att försöka somna när han gått.
Riktigt så blev det inte. Jag började packa upp saker lite varstans. För jag var fortfarande konstigt hyperaktiv. Efter att ha gjort det och spridit ut mig lite, samt tagit bort den gräsliga duken från köksbordet så gick jag och lade mig, 8.20. Sov till strax före 11. Ringde mamma halvt omtöcknad. Hoppade in i duschen och gick sedan ut för att se mig omkring på Karlskronas gator.
Alltså jag måste ju bara säga det. Jag är kär i den här stan! Jag trodde aldrig jag skulle få se en stad som passade mig så bra. Min vision om hur "min stad" ska se ut är besannad. Den finns på riktigt och den heter Karlskrona. Så sjukt hur mycket inspiration som ligger och lurar i den här staden och bara väntar på mig. Jag menar, bara det faktum att jag har ett valnötsträd utanför vardagsrumsfönstret gör mig alldeles poesisalig. Kullerstensgator, gamla hus, små sparvar, måsar, svanar, enorma pampiga byggnader samlade på ett helt enormt torg, havet, hamnen, en lite klippö man kan sitta på, eller sola på, havsvindar, militäranläggningar, en klockstapel. Listan kan göras hur lång som helst. Och egentligen vill jag sätta igång och skriva världens novell. Men jag tror jag ska ruva på mina intryck några dagar först innan jag sätter de på pränt.
MIn älskling jobbar sen dag idag och kommer vid 19, och vi hoppas kunna komma iväg vid 20 för då beger vi oss till Falkenberg. Och havet med de farliga maneterna. Jag tänker inte ta med mig datorn dit. Och blir borta till söndag. Men uppdatering kommer då, jag lovar.
Vi hörs, i ett telefonsamtal nära dig.
Kärleksbubblig, inspirationsfylld, lyckorusig flicka lämnar bloggen med ett leende.
Kommentarer
Postat av: Anonym
åh så himla underbart bra jennygirl!
Trackback
