Justine

Jag älskar den känslan och jag skulle vilja krama den och gosa med den och hålla kvar den varm och mysig inom mig för alltid. Synd bara att man är en stressad själ som inte kan vara lugn och just det, fridfull.

Det finns dock tillfällen som väcker den där varma klumpen i magen och som gör att man känner kinderna bli sådär fräsht rosiga och munnen övergå i ett leende. De där tillfällena när man bara vill krama varenda människa som befinner sig på tio meters avstånd och överföra lite fridfullhet till de stackars vinterdeprimerade sönderstressade människorna. Få de att se att saker är så bra. Att allt är så behagligt.

Tre saker som får mig att känna mig fridfull, lugn och behaglig till mods:

* Att träna riktigt hårt och sedan sjunka ner på bussen och känna sig nyttig på vägen hem.

* Att utmattad efter en lång dag sjunka ned bredvid sin älskling under ett varmt täcke och lyssna på lugna hjärtslag och upptäcka att man känner sig hemma.

* Att prioritera sina vänner framför "måste" saker bara för att man blivit så rädd om tiden. Att upptäcka att man kanske mår bäst av att tro att tiden stannat när den egentligen sprunigt förbi.

Det är bara det att man inte vill vakna upp till det faktum att måstesakerna tittar förbi och klockan på armen plötsligt gör sig påmind.

Det kan vara nog så bra att vara klok och fundersam som människa. Men det är en gåva att få vara det tillsammans med någon. Det är en upplevelse varje gång man kommer fram till det där som tycktes omöjligt när man satt hemma i fåtöljen .
Plötsligt är den där igen, fridfullheten och knackar på och då kan inget måste i världen störa.

/Jenny

... när poletten trillar ner för människan man pratar med och de faktiskt förstår vad man säger. Annars är det ett ganska vanligt fenomen det där, att människor inte förstår.

Jag är fortfarande öppen och hyfsat lätt att förändra i mitt tankemönster eftersom jag är ung. Det gäller bara att ta till vara det innan det är för sent och jag blir låst. På ett sätt är jag redan låst redan. Så det gäller att verkligen vilja om man ska lyckas förändra sig. Kanske därför det aldrig händer något i utveckligen. Det är tryggt att ha det som man har det men det är en risk att förändra och stå inför något nytt. Man vill inte anstränga sig med något som sedan visar sig vara oanvändbart. Då kan man lika bra låta bli. Dessutom är man sårbar när man ska förändras. Så det finns många argument till varför man borde vara lat. Men tänk så mycket mer amn skulle få ut av att våga "take a chance".

Ta chansen

/Jenny

Det börjar släppa nu bara så ni  vet det.
Jag känner emostämpeln rinna av mig. Att det kan bli så fel.
Hm, tyvärr tror jag faktiskt att det har att göra med den kvinnliga felveckan. Jag har hört att vissa mördar och typ begår självmord när dem har mens :S
Aja hur som helst. Det borde vara bra till nästa vecka. Synd bara att man ska klassas som deprimerad under var fjärde vecka. XD
Vad naturliga saker kan ställa till det för en.

Suck.

/Jenny

... i tidningen att allt fler unga är psykiskt sjuka. Men det är inte de med svårare psykiska sjukdomar som exempelvis schitzofreni som ökar utan antalet "bekymrade friska". Det vill säga människor som inte kommer förbi livskriser själva utan söker experthjälp. det är också de som lider av ångest och depression. Tydligen tycks vi ha blivit allt mindre tåliga mot livet, och det förvånar mig inte om man tittar på hur samhället ser ut idag. Antalt personer som lider av detta har börjat tas in allt oftare eftersom många hotar med att ta livet av sig annars. Är inte det sjukt!
För det första har vi blivit svagare p åatt tackla livet och för det andra hotar vi med självmord om vi inte får hjälp. Vad är det vi vill med våra liv egentligen?

Mycket märkligt.

/Jenny

... att ungkvinna bloggen tappat sitt syfte känner jag. Om det fanns något från början vill säga.
Men det ska väl också gå i vågor, precis som livet.

Det är tråkigt att läsa inlägg på tre rader.
Det är tråkigt att läsa sånt som inte rör en själv.
Det är tråkigt att läsa om folk som är emo.

haha :P

Men även om varken bloggen eller jag är i sin bästa period så kanske det vänder och då vore det dumt att lägga ner den, inte sant? :P

/Jenny

... jag springer iväg, sök inte upp mig.
Jag behöver space nu. Luft. Ett eget hål.
Jag vet att ni vill väl, men ibland är det bättre att inte fylla hålet. Ni tvingar mig bara att gräva ett nytt som jag själv vill fyllla.

Så om jag springer kan ni stanna där ni är. Så ska ni se att jag kommer tillbaka utan hål och tomrum.
Det är lättare så. ^^

Fortsätt bry er om varandra

/Jenny

... ledsen för att jag glidit ifrån er. För att vi så sällan pratar och skrattar numera.
Jag önskar att vi tog oss i kragen. För jag är dålig på att acceptera.
Jag vill ha er närvaro, inte bara på en fest, elelr en högtid utan i vardagen. Även om jag har kort stubin.
Jag ber om ursäkt för om jag svikit. Vilket jag vet att jag har.
Men det behöver inte vara försent, eller hur?

/Jenny

Jag visste att det inte skulle hålla.
Jag förstod det redan från början och antagligen var jag väl inställd på det också. Satan i gatan. Nåja, det blir att ta nya tag till helgen.

Jag vet inte vad jag surrar om längre känner mig mest förvirrad. Men men sånt är livet. Och det går vidare oavsett om man tycker sig hänga med eller ej.

/Jenny

Se på det. Det är inte farligt. Men lik förbannat rör du det inte.
Du kanske ser på det nu och tänker hur ofarligt det är. Du kanske inte rör det,  just nu. Men i eftermiddag, eller i kväll, då åker du dit. Då måste du röra vid det och då kommer du att inse att det visst var farligt.

Vad hände?

/Jenny

som gör en människa stark eller svag?
Jag har hört att depression är bra för människor. Det sägs att det blir bättre sedan. Men vem vill gå runt och vaar nedstämd :P haha det vore ju idiotiskt.

men frågan kvarstår. Vem är en svag människa? tala om det för mig. När är man svag?

/Jenny

... använda mina ord emot mig! 9 personer är många, och betydelsefulla. Men på en fest är det få. Och till och frrån är det även få i ett liv. Men jag är mycket väl medveten om vad jag tidigare sagt, så använd inte mina ord emot mig!

//Jenny

... att ni alla väntade er att djupt och analytiskt inlägg om teatern som vi gick och såg i fredags. Men vet ni vad, det kommer inte att komma något! Jag orkar inte. Det är oviktigt att analysera teaterpjäser.

Det jag vet är däremot att fest är ett dåligt ord för att beskriva min kommande födelsedag. När ens bekantskapskrets består av typ 11 människor och 9 av de kan närvara på ens födelsedag. Då är det kanske dags att lägga ner. Men det kan jag itne göra. Så visst är ni välkomna. Det är bara ni som kan göra kvällen, för där kommer inte att finnas en massa människor, eller vara ett stort party.

Jag har hört att det finns människor som tycker att livet är lätt.

/Jenny

Kul att man har ett jävla liv som inte existerar!
Kul att man är beroende av alla andra för att ha något vättigt att göra!
Kul att alla andra har ett liv och gör saker!
Kul att jag inte vet hur man betér sig bland folk!
Kul att jag är missanpassaad!
Kul att jag suger på att ta saker med måtta!

Kul att jag är som en desperat emofjortis som bloggar.

gaaaaaaaaaaah!
Vad har jag gjort för att förtjäna att vara som jag är med ett fett tråkigt liv?

/ Jenny

... hur det är att leva som en människa med ett stort känsloregister.
Som nu. Upplever en situation jobbig fast så egentligen inte är fallet.
Hon tar ju er ifrån mig. Och så är hon så klumpig att hon kan sitta där och prata om vad ni ska hitta på utan att skämmas över att jag inte hade något med saken att göra.
Hata att vara överkänslig människa. Då måste man alltid tänka på att lägga band på sig.

/Jenny

... i ständig förändring. Då pratar jag inte om mig själv utan om livet i det stora hela. Jag satt och tittade på kakan jag bakade i ugnen. Jag tittade på den hela tiden från det att jag satte in den till att jag tog ut den. Jag registrerade då att på tio sekunder ser jag inte någon skillnad på kakan. Men på två minuter så kan jag urskilja att det hänt något. På samma sätt som jag inte kan se att mitt hår är fett två timamr efter duschen men dagen efter då är det märkbart. Saker är i ständig förändring helt enkelt. Det är inte mycket som förändras på en handvändning. Så ibland är det svårt att hänga med. Det är om med människor. Vi är i ständig förändring men inte märker vi av att personer runt omkring oss ändras framför gonen på oss. Det tar tid för oss att märka sådant. Därför gäller det att vara uppmärksam, för ibland är en förändring av större vikt än man tror.

Fortsätt vara uppmärksamma!

/Jenny

...så skulle jag tacka Gud för att jag fått chansen att lära känna den person jag pratade med klockan 02 i en bil på nyårsafton. Du ger så otroligt mycket!
Du är en av de stora anledninarna till varför jag står där jag står idag. Hade inte klarat det utan dig.

Ett stort tack skulle jag också ge för att jag och min ängel är så beslutsamma och fortsätter kämpa för det som är rätt även när det går som tyngst. Du är den största anledningen till varför jag står där jag gör idag. Hade inte klarat det utan dig heller.

Ett stort tack skulle jag också ge till er som berör mig djupt in i mitt hjärta och som får mig att bli lycklig bara jag hör er skratta. Och ni är fler än ni tror. Ni betyder mer än ni förstår.

Var rädda om det ni har. Med alla vänner har man ett förhållande. En relation. Det krävs lika mycket energi och engagemang för att upprätthålla den som det gör att upprätthålla förhållandet med din älskade. Det handlar om prioriteringar. Hur mycker energi vill du lägga på dina vänner?

Fortsätt ge energi för annars får du sällan någon tillbaka.
Fortsätt värna om dina vänner.

/Jenny