Justine

24 h och 40 minuter.
Snart.

Det är något speciellt med att dagar bli timmar. De 240 dagarna vi lagt bakom oss, aldrig ska dem komma tillbaka. Nu finns bara framtiden, och den närmar sig med bestämda steg.
Bara en natt kvar. Sedan sover jag med dig. Äter frukost med dig. Dricker te med dig. Håller handen. Tvättar kläder. Skrattar. Gråter. Kramar jag dig hårt, och jag kommer inte vilja släppa taget.

En ensamhetsvardag ska bli ett tvåmannatält. Mod och sorger ska bli värme och ljus.

Mycket här har rasat, men kärleken består. Och tillsammans har vi styrkan att ta oss an livet igen. Tillsammans denna gång. Se det som ett äventyr. Med varsamhet och vänskapliga handlingar. Passionerade blickar.

Det var historien, om han och hon, om avstånd och saknad, av offer och gråtgåvor. Av tålamod och trygghetstankar. Och den där båten, som gått ett avstånd av långt två varv runt ekvatorn. Om hela den sträckan som vi imorgon lägger bakom oss. Som vi imorgon tacksamt blickar bakåt till. Och minns. Istället för upplever. 

/Justine 

Idag har jag äntligen fått ta förta luckan i kalendern och se första avsnittet av julkalendern.
Riktigt, riktigt mysigt.

Fast lite panik fick jag idag, huvva, hur sjutton ska jag hinna dessa krav. De är enorma!
Men det är bara att kämpa vidare med allt som ska göras. Och det är mycket kan jag lova. Men jag tänker inte dra någon lista här och nu för då blir jag bara ännu mer uppstressad. Och om det är något jag verkligen vill så är det att slippa vara stressad. Men det kan inte hjälpas, den är överhängande.

Jag följer fartyget på marinetraffic, hur det kommer närmare och närmare, hur det ändrar kurs och stiger längs med kartan dag för dag. Och jag kan inte riktigt förstå att det är på gång. Det kommer smygande. Sakta men säkert.

Dagarna avlöser varandra. Idag har varit en riktig fixardag. Skönt att få lite avbockat från listan också. Trots att den där listan verkar fyllas på konstant.
Imorgon är det Torsdag och då blir det av mot julbord med teamet hemma hos bossen efter jobbet. På Fredag blir det sedan lite julshoppning med Linn. Och sedan går jag på ledighet och helg, med allt vad det innebär från svärföräldrar, till ridning, till kyssar i hamnen. Oj jöses, om jag bara tog vara på dagarna mer. Om jag bara avr mer effektiv. Ändå har jag suttit framför datorn och tittat på olika avsnitt nu sedan klockan halv sex. Jag har alltså inte mycket till rätt att klaga kan man säga.

Nej nu tror jag att jag ska gå och fylla en ny panikstressarlista.

Tack och hej
/Justine