Justine

Att vara vuxen innebär fler saker än man tror. Fler saker  än jag trott. Eller snarare, många fler saker än jag föreställde mig. Men jag är banne mig inte rädd för förändringar! Helvete heller skraj för utveckling. Och inte ens fan själv ska kunna hindra mig från att kombinera vuxenliv och barnslighet.

Vill även inflika att det för tillfället är betydligt fler järn i elden än jag kan bemästra. Det är bara det att jag MÅSTE kunna bemästra dem. För annars måste jag välja bort, och det vill jag inte.

Varför har inte dygnet 48 timmar? Varför är nästan allt en prioriteringsfråga?
Varför väljer jag att jobba på min lediga dag? Varför är sova så skönt?
varför har jag hela mitt liv trott att jag är en dålig människa, när många kommenterar mina positiva bedrifter?
Varför har ag gått och tänkt att jag är en dålig flickvän, när min älskade bekräftar mitt stöd och min kärlek?
Varför fick jag ett ryck mitt i alltihop och tyckte bra om saker som jag inte förmedlar normalt sett?

För att vuxenhet skapar prioriteringsförmåga, vuxenhet skapar intresse för arbete och för att se sig själv komma framåt, se sig själv utvecklas och vinna andras förtroende, och att tjäna pengar. Vuxenhet uppmärksammar en på att sömn är viktigt, och underskattat, något man måste sköta för att ta hand om sig själv. Vuxenhet får min självkännedom att hitta praktiken, speglar mig själv genom andras ögon och klappar mig på axeln. Vuxenhet får mig att vilja ta alla möjligheter räta alla krokiga linjer och någonstans vara tacksam för att jag kanske fick gå den långa vägen. Vuxenhet låter mig bekräfta mig själv, som individ och som partner, ger mig redskap att hantera vardagsbestyren.

Vuxenhet låter mig veta att jag kommer behöva den närmaste tiden till att bygga en trygghet att stå på. För att kunna förlita sig på sin egen vuxenhet och känna sig tillfreds med sina bedrifter. Den närmsta tiden på egen hand är betydelsefull.
För mig.
För dig.
För oss.

Men älskling. Tiden är vår. Tiden är alltid vår. Oavsett världen.
/JEnny