Justine

Hanna skrev om skattkartor. Så min egen övning blev att skriva om skrattkartor.


Jag skrattade så jag grät.
Jag grät så jag skrattade.

Lade band på neutraliteten och seglade
med sidospår
på stigar, som bara vällust kan skymta.

Jag kartlade mina gömmor,
gick med kompass i mina skafferier
och skyndade långsamt,
när det var omkörningsförbud.

Jag satte röda markeringar,
där jag skymtat dina skrattgropar.
Och gråa,
de gånger jag inte förstod.

Lade band på neutraliteten och seglade
med sidospår
med världens all kärlek inom räckhåll.

Ett ögonblick bort,
vid horisonten.

Jag spelade munspel på ängar,
som jag målade gröna.
Och flöjt längs den strandkant,
jag målade blå.

Kyrkklockan slog jag i när jag hamnat i diket,
och jag svävade,
när jag inte längre kunde gå.

Jag kilar stadigt med äggklockan,
och tidsfördrivet.
Drar one night stands
med det armbandsur
jag aldrig kunde få.

Jag kartlägger mina sinnen,
med kalligrafipennestilen.

Men glömde välja kursivt på datorn.