Justine

Jag älskar den känslan och jag skulle vilja krama den och gosa med den och hålla kvar den varm och mysig inom mig för alltid. Synd bara att man är en stressad själ som inte kan vara lugn och just det, fridfull.

Det finns dock tillfällen som väcker den där varma klumpen i magen och som gör att man känner kinderna bli sådär fräsht rosiga och munnen övergå i ett leende. De där tillfällena när man bara vill krama varenda människa som befinner sig på tio meters avstånd och överföra lite fridfullhet till de stackars vinterdeprimerade sönderstressade människorna. Få de att se att saker är så bra. Att allt är så behagligt.

Tre saker som får mig att känna mig fridfull, lugn och behaglig till mods:

* Att träna riktigt hårt och sedan sjunka ner på bussen och känna sig nyttig på vägen hem.

* Att utmattad efter en lång dag sjunka ned bredvid sin älskling under ett varmt täcke och lyssna på lugna hjärtslag och upptäcka att man känner sig hemma.

* Att prioritera sina vänner framför "måste" saker bara för att man blivit så rädd om tiden. Att upptäcka att man kanske mår bäst av att tro att tiden stannat när den egentligen sprunigt förbi.

Det är bara det att man inte vill vakna upp till det faktum att måstesakerna tittar förbi och klockan på armen plötsligt gör sig påmind.

Det kan vara nog så bra att vara klok och fundersam som människa. Men det är en gåva att få vara det tillsammans med någon. Det är en upplevelse varje gång man kommer fram till det där som tycktes omöjligt när man satt hemma i fåtöljen .
Plötsligt är den där igen, fridfullheten och knackar på och då kan inget måste i världen störa.

/Jenny