Justine

Samboliv. Det är det mest fantastiska liv jag någonsin kunnat föreställa mig.
Det är min älskade sambo och pojkvän som får mig att orka. Som tröstar, som kramar. Som får mig att skratta, le. Som retas med mig, , som hjälper mig med hushållssysslor och gör en vanlig vardag till helg.

Jag hade nog aldrig kunnat önska mig ett mer fantastiskt liv än det som jag lever tillsammans med honom. När två hjärtan slår i takt, när två personer andas samma rytm, under samma hustak. Älskar lika intensivt och befriande. Då är det magiskt.

Och trots min sorg och min saknad över det som hänt och över hans bortavistelse. Så är det ändå något att poängtera, att om några dagar får jag åter tillbaka det underbara sambolivet, rytmen i mitt liv.

Jag kanske fortfarande är ung, kanske något naiv. Men jag har provat mitt samboskap i alla väder, i ett och ett halvt år. Och jag trivs lika bra i regn som i solsken. Eller växlande molnighet. Alla väder har sin charm. Hela livet har sin gång. Och jag vet vem jag vill dela det med.

/Justine