10 februari

Det är en livsstil att vara kvinna till en officer. Och jag håller på att ta in den livsstilen just nu. Jag lär mig varje dag. Det finns saker jag verkligen lärt mig acceptera och saker jag kanske inte lärt mig ännu.
Jag har tagit till mig det faktum att "en sjöman kommer inte när det är sagt, han kommer när han kan" vilket gör att jag aldrig vet vilken tid han kliver innanför dörren. Jag har tagit till mig, men det kan fortfarande vara svårt. Jag har förstått det faktum att förutom kärnfamiljen, och vår gemensamma tillvaro, så har han också en tredje familj. Familjen försvaret, med systrar och bröder som han skulle ge sitt allt för.
Jag har nog även insett att tiden allt som oftast inte är på min sida. Men jag försöker hålla  mig väl med den ändå.

Varför? Jo för att jag är en självständig kvinna. Och för att den tid vi spenderar tillsammans, oavsett vardag eller helg, oavsett dag eller kväll. Den är fantastisk.
Jag älskar mitt liv. Jag älskar min officer. Men mitt liv är en livsstil som sakta kommer ikapp mig. Det är en värme och stolthet som skall bäras med dig, inom dig, helst som ett leende. Och det är ju inte svårt, för mitt leende är äkta.

/Justine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0