Justine

Just nu lever jag i en kombination av stressanfall och sinnesförvirring.
Fullt upp säger almenacken, men samtidigt tackar och bockar jag för att den får tiden att rulla i en överkomlig fart. Som egentligen är för snabb för att hinna med vardagen, men den för mig åtminstone närmare min älsklings famn.

Nu är det bara Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag, Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag, Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, kvar. Och det är ju inte speciellt mycket.
Det är inte månader vi pratar om, inte ens en månad, nej, vi pratar veckor nu. Och eftersom tiden hela tiden går så är det fullt tillräckligt för mig att känna att vi pratar veckor. Det råder en viss frihetskänsla över det hela.

Längtar till ledig helg gör jag nu. Som kommer bjuda på en hel del saker, vilket gör att den snabbt kommer vara förbi också. Förhoppningen är att man kan få ta med sig lite positivitet ifrån den och ladda för den vecka som sedan tar plats.

Stress och jäkt, det märks att julen snart är på intågande.

/Justine