Justine

som om nakna ständer brett ut sig, i "det var en gång"
och fått en liten skuggas fot att skymta i vassen
och fått ett litet hjärta att glöda under ytan

som om måneskärvan i höstljusnatten visat vägen till ett hem som var någon annans
och fått en liten sorgefågel att inburas av saknad
och fått ett litet låtsasskratt att bli till gråt

och vi drömmer våra drömmar
sjunger våra sånger
dricker våra drinkar
och putsar våra golv

som om det inte vore nog med tidsfördriven
så skriver vi lustar förtvivlan och sorg.

/Justine