Justine

Jag tycker det är vackert sagt. Talande. Kärleken till min ängel är som ett evigt fladdrande i mitt hjärta, en skimrande eldstad, eller en röd postitlapp på kylskåpet.

Jag somnade igår, som den lyckligaste flickan i världen. Näst intill av ord från min älskling. Och vaggades, det gjorde jag av det stora blå, och i drömmen var han nära. När jag sedan vaknade så var det med insikten om att han faktiskt är nära. Det är faktiskt så. Huruvida man vill tycka att antalet dagar är mycket eller lite, det kan diskuteras i det oändliga. Men man kan inte annat än bekräfta att de kommer närmare, och närmare för varje minut som går. För rent geografiskt så rör sig vidundret/båten numera åt rätt håll. Mot kylan från Sverige, och värmen från alla hjärtan som ska få bli helade den 5 december på kajen i Karlskrona.

Snart är det helg.
Snart är det lön.
Snart börjar julkalendern.
Snart, är han hemma.

Och jag vill aldrig glömma denna tiden, den som vi lagt bakom oss. Jag ska spara den, i form av minnen av alla sorter, jag ska spara våra mail i en oförglömlig bok. Men just nu, så sparar jag på krafter, för att ha mod nog att snart vända kapitel, och se världen lite klarare igen.

/Justine