Justine

Det formuleras som en styrka.
När man har vad som kallas för självmedvetenhet.
Det anses starkt.
När man kan föra fram en åsikt och stå för den. Så länge man inte trampar någon på tårna.
Då är man stark.
När man kan se om sin lycka i livet.
Då är man stark.
När man står efter sista klivet.

Då är man svag.
När man gråter i skuldkänsla till kärleken.
Då är man svag.
När man inte kan prata om sig själv i jagform.
Då är man svag.
När man önskar att det fanns en stor famn som kunde vagga.
Så svag.
När man drömmer om att vara något annat.

Då ska man dö.
När man tröttnat på bekymmer och sorger.
Då ska man dö.
Den dagen som kroppen inte förmår mer.
Då ska man dö.
När man vaknar utan en känsla.
Sedan kan man dö.
När man anpassat sig till mallen och svagheten.

Då måste man leva.
När man känner att framtiden har något att ge en.
Då måste man leva.
För att fullfölja allt som man drömt om i livet.
Då måste man leva.
När man har någon som vill ha en vid sin sida.
Så måste man leva.
Rakryggad och sårbar inför livet.

Nu tänker jag sluta.
För klockan är mycket och orden dem krånglar.
Nu tänker jag sluta.
För jag har sagt alldeles för många saker.
Nu tänker jag sluta.
För ni har lärt er för mycket om mitt inre.
Nu tänker jag sluta.
För det har precis börjat.

Har precis börjat.

/Jenny