Justine

Ur en arbetssökandes synvinkel var detta ett riktigt bakslag, snesteg, nederlag.

Men om jag ska prata för mig själv, för den individ som jag är  bakom "samhällets misslyckande" så tänker jag säga att jag är nöjd med min bedrift som gjorde att jag lyckades vända denna dag från att kännas hemsk och hotfull till att i slutändan bli... okej. Uthärdlig. Eller neutral. Nej föresten, bortser jag från mina misslyckanden på arbetsmarknaden så blev den faktiskt suverän.

Jag vill vara mer än arbetslös.
Jag är mer än en arbetslös.
Kom ihåg det. (uppmaning mestadels till mig själv)

Mer än så säger jag inte. För jag har kvar min kryptiska sida. Den är en del av mig. Oavsett om man kan ha nytta av det på arbetsmarknaden eller inte.

/Jenny