Justine

Förlåt mig. Jag vet att jag varit en dålig kompis. En dålig fickvän. Och en dålig ägare av min tillvaro den senaste tiden. Jag vet att jag hör av mig alldeles för sällan, eller inte alls. Jag vet att jag aldrig får tummen ur röven med mitt liv. Jag vet att det låter som att jag gör detta för att rena mitt dåliga samvete. Och det gör jag också. Jag har inte ens hunnit med mig själv känns det som. Och vad har jag gjort? Inget, eller allt. eller bara en massa skit.
Jag hoppas att denna vecka blir den vecka när min kraftansträngning ger resultat. När baksidan på myntet får en framsida och det kanske glittrar lite någonstans.

Det är svårt att leva. Det är tungt och jobbigt och komplicerat att få ordning på tillvaron.
Jag är trött. Så jävla trött. Jag har börjat prioritera disken framför samtal och städning framför reflektion. Vem vill leva i ett vakuum? Nu är det dags att visa var skåpet ska stå. Man blir så mycket offer som man gör sig till. Och jag vill inte vara där. Det är lätt, det är praktiskt och oansvarigt att hamna där. Men vem har någonsin valt den lätta vägen? Inte jag.

/Jenny