Justine

solen höjer sig,

för dig,

belysningen,

som bländat dig,

från förr,

tiotals decennier,

lånt innan du var född

smeker nu varsamt

och träffsäkert

och hon viskar erotiska,

medfödda budskap

om

sanningen med livet,

och om jordmånen

som förlegats under dina sinnen

när du stod i skuggan,

av livet

gömde dig,

för henne,

som bländade

med sin nakenhet,

och fick dina ögon att glänsa,

och kinderna att rodna

och plötsligt var du klarvaken,

nyuppväckt, återvunnen,

av livet,

i egen hög person

nog visste hon hur man gjorde,

för att blidka moder jord,

som format sig i bitterljuva vågor

vid din horisont,

och sockersöta skuggväxter

vid dina fötter

och du smälte i en uppfylld famn,

av nostalgi

ouppklarade mysterier

från flydda decennier,

från långt innan du var född,

men ändå stod i skuggan

och väntade

på en vårdnadshavare

/Jenny