... vågen sprider sig. Det är bra, låt den flöda så kanske vi alla hamnar på samma sida om livet och kan hålla varandras nedkylda händer i samförstånd.
Vad gör ni en kväll som denna? Lördag och allt.
Sandra, har du hunnit fram till din Gabriel nu eller är du spänd av förväntan om det bara kvarstår några minuter?
Jennie, har du jobbat och slitit med något hela dagen igen och lyckats sjunka ner i soffan med en godispåse?
Hanna panna, klappar du hästarna godnatt och undrar om de förstår vad du säger med hjärtat lika bra som de förstår sin ryttare, trots att han eller hon pratar Italienska?
Hanna, har du njutit av solskenet idag och laddat batterierna inför kvällen, som kanske inte blir som du tänkt dig, för det blir de visst aldrig, på gott och ont?
Madeleine, har du mansdoft i näsan, kladdkaka i munnen och ett leende på läpparna?
Karin, andas du lugnare nu, efter ännu en dag som du tycker faller ur dina händer, för att upptäcka att bara man andas varmsamt så kommer dagarna tillbaka i ett mildare väsen?
Miranda, har du skrattat och lett det där leendet mot någon, som smittar smilgropar på mycket långt avstånd och upplyst en dag för någon genom ditt sprudlande eldsken, om du så bara smittat din egen spegelbild med liv?
(Meningsbyggnaderna suger, ha överseende, min trötthet talar och den viskar om ensamhet i människors närvaro på en plats som borde kallas där rötterna har fäste men som tycks så otroligt främmande. Viskar om att det finns en plats långt härifrån, ungefär 65 mil bort i vårt avlånga land där rötter aldrig fäst så djupt och ensamhet aldrig varit så långt borta.)
/Jenny
