Kryptiskt var ordet.

Kryptiskt. Komplicerat. Ohållbart. Sårbart. Helvete.

Och hur är man liten och svag utan att tvinga någon annan att vara stor?

Och varför försöker jag med något för mig själv som inte är bra till någonting. Men för stunden är det lugnare i min hjärna. Och en sekunds mental nedvarvning kan jag göra mycket  just nu.

Men ändå blir det fel. Så fruktansvärt fel.
Förlåt för det.
Hata i tysthet, och målet för hat sitter här. Men det jag itne vet lider jag itne av. Dags att undanhålla sanningen? För egentligen finns det varken sannig eller lögn. Rätt eller fel. Vinst eller förlust. Det finns bara en massa upprivna förhållningssätt och bilder som alla har samma mål.

Att få hitta balans.

/Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0