Justine

... så är jag den med framtidsdrömmar och positivitet. Men jag råkar visst alltid tvivla på min egen förmåga. För tillsamman med andra är jag aldrig lika bra. Så på sätt och vis vill jag ha en givande framtid för att lära mig allt som andra redan lärt sig. För att bli lika bra som dem. Är de ett eget släkte som jag itne kan nå upp till? Eller finns det en tom säng för mig i deras värld. Som väntar på att jag ska ta in den och säga att det är min, som jag förtjänat? Vem vet.
Det vore tragiskt om jag var det svarta fåret. Om jag var den utan talang. För ibland känns det så, ofta känns det så.
Så ibland blir jag hopplöst bitter. Men sådan är inte jag. Jag är positiv. Men det är svårt när man helt enkelt inte fattar konceptet. Var det nördvändigt för mig att bli vän med änglarna? När jag själv inte kan flyga. Men om jag ska tala från mitt hjärta så önskar jag mig vingar. Jag önskar att jag avr där uppe, bland molnen. Men hitills får jag bara flyga i närvaro av dem. Kan jag bli likadan? Det är frågan. Kan en höna lära sig flyga? Knappast, men en fågel som bara aldrig förstått att den ska kunna flyga, borde kunna. Speciellt när den ser på andra fåglar. Och när andra fåglar ropar på den att komma till dem.

/Jenny