Justine

det bor en optimist i mitt hjärta,
som fäller tårar och ligger vaken,
när jag sover,
som ser igenom fingrarna,
mitt suddiga synfält,
som försöker le fast hjärtat gråter,
och ibland släpper fram ett klingande skratt,
 ren som ett lakan,
oskuldsfull som ett barn,
och resten är en begravd klyscha,
min lilla optimist,
som jag lovprisar i dess saknad,
men glömmer att sakna när jag lovprisat,
som tas för given av omvärlden,
för andra,
men som omvärlden glömmer,
åt sig själva,

alla har vi en optimist av klyschor inneboende,
men en klyscha hade aldrig varit en klysha,
klyschor är högstatusuttryck,
sagt av de smarta,
efterapat av optimisterna


                                                                                                                                          /Jenny