Uppdatering och klarspråk
Jag ska "flytta", ja det är sagt att det bara är på prov, men något säger mig att det blir längre än ett par veckor.
Och när jag säger "flytta" så pratar jag inte till en studentlägenhet i Umeå stad, utan in i en 2:a, hos någon, inte vem som helst, utan min alldeles egna ängel. Inte i Umeå, utan i Karlskrona. Ja, Sveriges sydligaste skärgårdsstad, 130 mil ner.
Jag kan inte riktigt fatta det själv och kanske är det därför jag måste skriva ut det, svart på vitt. Och jag vet inte riktigt vad det är för känslor som bor hos mig, för det mesta täcks av längtan och det kväver rädsla och nervositet. Men jag vill bara säga att jag inte ger upp mitt liv för en främmande människa. För det första vill jag att ni ska veta att det känns så underbart rätt att jag inte ens är nervös, att jag litar på min magkänsla och låter mitt hjärta och förnuft gå hand i hand. För det andra så hoppas jag att ni förstår att jag inte ger upp mitt liv, att ni ska finnas kvar hos mig, det är iaf vad jag har planerat. Vi är inte längre bort än ett telefonsamtal, 2 h med flyg (13 med tåg) från varandra och jag har inte tänkt släppa någon av er ifrån mig bara för att mitt liv taget en dramatisk vändning.
Och vet ni vad. Jag tänker inte ha dåligt samvete. För vilken idiot vore jag inte om jag lät tillfället som kan komma att visa sig vara det lyckligaste i mitt liv glida mig ur händerna utan att gjort ett försök?
Ni är det underbaraste jag har. Jag värdesätter er alla otroligt högt och ingen distans kommer ta bort det.
Efter att jag jobbat min sista dag vecka 32, lördag den 8 så är jag en fri arbetslös själ som gärna träffar er när som helst. Åker gör jag troligast i början av vecka 34. Men inte ifrån er, bara till en annan stad, och ett annat kapitel i mitt liv.
//JEnny
Älskade vän. Jag ler när jag tänker på ditt äventyr, och kanske lever jag lite genom dig just nu och din glädje och din spänning. Men det kommer jag nog alltid att göra, oavsett var du bor. För jag släpper dig inte, så lätt kommer du inte undan. Jag släpper mycket nu men inte dig. Bara så du vet. Jag tror det här kommer bli hur bra som helst och jag kan se redan nu att du är lyckligare än vad jag sett dig vara förut. Det är bara helt underbart att se :) jag stödjer och tror på dig! Massa kramar
(långt och personligt jag vet men, varför inte?)
Jag tänker inte missunna dej detta en sekund! Du vet att jag kommer sakna dig, men det skulle göra mer ont i mig att se dig bo kvar i Umeå och längta och vara olycklig. Som du säger, det vore helt idiotiskt om du inte tog chansen. Och jag är inte orolig för oss heller, nånting säger mig att vår vänskap är tillräckligt stark för att klara av en sådan här flytt :)
Förresten, nu har jag och Hanna ett bra skäl att komma bort från Umeå ibland! :D
