Justine

Har gjort mig iordning inför kvällens dans. Bhonus och Scotts står på programmet. Och jag har accepterat och insett att jag är dansbandstönt nu. Vet ni vad? Jag älskar det! Tönt har jag alltid varit och nu har jag hittat mitt sanna jag.
En supercool dansbandstönt med influenser av poetnörd och konstighetssyndrom.
Jag kan inte annat än skratta åt det, men oavsett om man skrattar åt eller med något så är det nyttigt att skratta. Tänk vad roligt jag har i mitt eget sällskap!

Jag ser ganska rolig ut ikväll. Satsade på lite tuggummipoppare och 80tals inspirerat. (Egentligen vet jag inte om det är just 80talet som speglas, men det lät bra och jag har en svag magkänsla om att det var rätt) En kort beskrivning lyder; Jag har satt up pallt hår på ena sidan och tupperat det, har korallröd tröja med mönster i olika färg (senaste inköpet från monki om ni undrar) och ett grönt långt örhänge på ena sidan. Grön ögonskugga och starkfärgade läppar. det låter sjukt fult, men vet ni vad, jag är faktiskt skitsnygg. Och kan man bära upp den outfiten kan man bära vad som helst!

Förlåt för att jag blev modebloggare och egoapa. Det var inte meningen. Jag hade bara ett behov av att vara kaxig. Haha det blir roligt när "turken" kommer hem igen. Då får jag retas med honom, det är mtkt roligt. Jag känner att jag har ett behov av det också :P hehe.

Det här var ett högst ovärt inlägg. Men något ska man fylla ut sitt liv med. Och jag kommer vara tillbaka snart igen, imorgon eller så, men min ödmjuka sida igen. (om ni nu håller med om att den någonsin funnits) Och på söndag looovar jag att vara snäll som ett litet lamm! <3


/JEnny