Justine

Ska försöka mig på ett lite djupare inlägg denna gång då jag känner att det är tid för det.
Jag har så många kloka människor runt mig. En av de har som motto att man ska se möjligheterna i svårigheterna. Något som gör livet positivare. Det har jag märkt när jag försökt efterleva detta motto själv.

Vad är det som ger känslan av att känna sig hel?
Jag vet inte, men jag vet att det sedan en tid tillbaka infunnit sig. Och jag tänker inte släppa taget om den känslan, även om jag inte har en aning om vad det är som gör att den finns där. För det är inte enbart du, eller du, eller du som gör mig hel. Även om ni gör det också för utan er vore helhet en omöjlighet. Men det finns något annat också, något som inte går att sätta fingret på. Men jag tror det kallas att bli vuxen. Jag tror det kallas att lämna tonårsgråt och dysterhet bakom sig. Jag tror det kallas för att släppa ut sin livsglädje, släppa in livet och ivrigt söka svar på saker som tidigare legat alldeles för långt bort för att kunna utforskas. JAg tror det betyder att hitta vem man är, att acceptera vem man är och att vilja leva med sig själv. Att faktiskt vilja leva med sig själv resten av ett liv och att ge sig själv löfte om tålamod.

Känslan av att vara hel. Av att vara 100% jag i närvaro med mig själv, likväl som i närvaro med er. Och att veta att det betyder minst lika mycket som att vara vem som helst annan. Att jag delar mitt värde tillsammans med andra och att vi delar lika. För det måhända att livet inte är rättvist men ändå så pass att vi alla får lika stor del av världen. Ett liv var och varken mer eller mindre än det. Men sedan är det upp till var och en av oss om vi vill fylla det livet med mycket eller lite, betydelsefulla eller svåra saker. Och ibland kanske det fylls av svårigheter utan att vi gjort ett val. Men då kan vi välja, att se möjligheterna i de svårigheter vi fått.

/JEnny