Justine

Visst är det okej att skratta?

Att se fram emot sportlov?
Att se fram emot att få umgås med vänner?
Att se fram emot att åka till IKEA med familjen?
Att se fram emot bio?
Se fram emot att övertala Hanna att ha praktik med mig i Västerås?
Se fram emot dansen?
Se fram emot att börja träna igen?

Visst är det okej att se en framtid?
En framtid som innebär andra saker än den brukade göra.
Men behöver det bli en dålig framtid för det?

Visst är det okej att skratta?
För jag gör det gärna.

Visst är det okej att sakna?
För det gnager i mig hela tiden.

Visst är det okej att fortsätta leva?
Fast förutsättningarna inte är de samma?

Visst är det okej att vara stark?
För jag vet att jag skulle kunna.

/Jenny