Justine

Jag skulle kunna vara stark nu. Jag vet att jag skulle kunna vara det.
Vill du ge mig tillåtelse?

Jag kan inte lova dig en framtid. Jag kan inte lova dig att det kommer se ut på det vis som det var.
Men jag kan lova dig att oavsett hur det kommer se ut så vill jag sträva efter att få vara lycklig.
Det kanske är hemskt att erkänna men jag kanske hittat styrka i annat just nu.
Ändå är jag glad att över att vi kunde ta ett gemensamt beslut. Det läker mycket.
Och jag vet att du sagt tidigare att du alltid kommer finnas där för mig, om inte annat så som medmänniska.
Det har du mitt ord på att även jag kommer göra. Jag är aldrig längre bort än ett telefonsamtal.
Det kanske är bäst såhär just nu.
Jag vill itne ge dig förhoppningar om framtiden som inte kommer infrias. Jag vill bara det som är bäst, för båda, på sikt.
Allt jag tar med mig från det som var, är positivt. Allt jag lärt mig är en gåva.
Jag tror att det var tur att det blev så. För annars hade det funnits risk att vi tagit med oss negativa saker. Och det hade varit mycket värre.

Oavsett vad som händer så har du kvar en plats i mitt hjärta och den kommer aldrig kunna ersättas av någon.

/Jenny