massa nonsens på denna blogg, men som verkar räcka till för mitt inre
En bild av verkligheten väcker misstro till fotografen,
då denne samtyckte med sin egen uppfattning.
Vad ger dig mig att se ett träd som fotografen såg på trädet?
Det är inte verkligheten.
Är verkligheten det som du och jag har gemensamt?
Eller det som strömmar fritt mellan huvudets väggar.
Det som rör sig bakom var levande väsen och som krymper undan för majoritetens uppfostran.
Det som inte fastnar på bild,
är det verkligheten?
Är det sorglöst att se på ett foto som var taget i panik?
Kan du känna med det där trädet som du inte har någon koppling till?
Varför ber du någon annan att ta en familjebild på din familj och dig,
när fotot du håller i handen, aldrig kommer räcka till.
Varför skriver du ord som får blomstra, innan du sått ett frö hos nån?
När blomman som blommar i vägkanten,
är en uppoffring DU gjorde en gång.
En blomma du sådde för egen kunsksap men som inte var tänkt att räcka till.
Varför lade du ut det till omvärlden, som text, fotografi eller bild?
varför använder vi inte förnuftet, när vi fotar vår verklighet?
och sprider våra frön till omvärlden, genom att tala för det som är ditt.
Varför sätter vi inte tal på mera,
än det som är ytligt och lätt?
Varför pratar du hellre om vädret, eller varför grannen låtit bli att tvätta sin tvätt?
än att prata om det som är viktigt, det som formar vår verklighet.
För tal förstår de flesta, medan ett foto är något komplext
Det blir positiva konsekvenser av att låta din mun dela ord.
Det kommer du snart att märka om du skaffat dig tålamod.
Men jag vet att det ej passar alla,
att vissa tror att de inte kan,
att de hellre vill använda skillsen, till att få fram det de vill ha fram.
Men då ska ni veta, kära vänner,
att om det enda ni vill är att få,
er egen verklighet printad för att ni själva ska förstå,
varsegod plocka fram en kamera, eller mobilen om ni hellre vill det,
och fota det trädet som står där, eller blomman som någon annan gav er.
/Jenny
då denne samtyckte med sin egen uppfattning.
Vad ger dig mig att se ett träd som fotografen såg på trädet?
Det är inte verkligheten.
Är verkligheten det som du och jag har gemensamt?
Eller det som strömmar fritt mellan huvudets väggar.
Det som rör sig bakom var levande väsen och som krymper undan för majoritetens uppfostran.
Det som inte fastnar på bild,
är det verkligheten?
Är det sorglöst att se på ett foto som var taget i panik?
Kan du känna med det där trädet som du inte har någon koppling till?
Varför ber du någon annan att ta en familjebild på din familj och dig,
när fotot du håller i handen, aldrig kommer räcka till.
Varför skriver du ord som får blomstra, innan du sått ett frö hos nån?
När blomman som blommar i vägkanten,
är en uppoffring DU gjorde en gång.
En blomma du sådde för egen kunsksap men som inte var tänkt att räcka till.
Varför lade du ut det till omvärlden, som text, fotografi eller bild?
varför använder vi inte förnuftet, när vi fotar vår verklighet?
och sprider våra frön till omvärlden, genom att tala för det som är ditt.
Varför sätter vi inte tal på mera,
än det som är ytligt och lätt?
Varför pratar du hellre om vädret, eller varför grannen låtit bli att tvätta sin tvätt?
än att prata om det som är viktigt, det som formar vår verklighet.
För tal förstår de flesta, medan ett foto är något komplext
Det blir positiva konsekvenser av att låta din mun dela ord.
Det kommer du snart att märka om du skaffat dig tålamod.
Men jag vet att det ej passar alla,
att vissa tror att de inte kan,
att de hellre vill använda skillsen, till att få fram det de vill ha fram.
Men då ska ni veta, kära vänner,
att om det enda ni vill är att få,
er egen verklighet printad för att ni själva ska förstå,
varsegod plocka fram en kamera, eller mobilen om ni hellre vill det,
och fota det trädet som står där, eller blomman som någon annan gav er.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
