Justine

Det lockar mig med ensamhet,
och sköna stolar stoppade med desperation.
Det lockar med fridfullhet,
i ett rum av kyla.
Det bidrar till maktlöshet,
att slitas mellan sorg, glädje eller klagan.
Kaos mellan  två världar, en social och en egen.
Där man säger nej till att följa
och nej till att stanna.
Nej till att lyssna och nej till att höra.
Envisheten, en del av mitt förnuft,
som är allt annat än förnuftigt.

Bistra tider.

/Jenny