Justine

Det kommer nog inte bli så många inlägg här på ett tag.
Jag kommer ha fullt upp ändå... med att andas.
Hur kunde det bli såhär?
Idag kan jag räkna upp allt som gjorde det värt det, allt som gjorde mig hel. Varför kunde jag inte det igår?
Varför kunde jag inte det för en vecka sedan? Varför hann jag inte lära mig tillräckligt mycket på den här tiden? Varför var jag för seg för att förstå att jag tog utan att ge och att jag ignorerade dig i samband med att jag blev bättre?
Varför inser jag först  nu att allt rinner mellan mina fingrar och att en morgondag inte tycks ha något att ge? Varför känner jag att det enda som höll mig stadigt och som fick mig att tro att jag var någon i världen, någon som nu inte kommer att behövas längre, har försvunnit.

Jag sa att jag var lycklig för att jag hade alla tre.
Åojkvän.
Extrajobb.
Och andra som betydde.

Men faller en så faller alla. Så nu kippar jag mest efter luft, istället för att leva.

/Jenny