Vad har du gjort med ditt liv, Veronica?

Det bubblar av tillit under huden, Veronica.

Och när du flyger, är det som om alla dina sorger blir en illusion av en fallskärm.

Och det bubblar av tillit under huden, som du förnekar med brun-utan-sol och smärtstillande.

Det brister i fogarna av insikt, Veronica.

Och när du sprättar, är det som om alla dina demoner blir mer än bara skuggor på väggarna.

Och det brister i fogarna av insikt, som du låter doktorn sy ihop, med blicken fastnaglad i hans, med hopp om att han ska förstå. Men han viker sig för din skönhet.

Låter dig leva, låter dig dö, låter dig gå.


Det brinner i hjärtat av saknad, Veronica.

Och när du håller andan, är det som om alla dina framtidsvisioner med honom får en fristad.

Och det brinner i hjärtat av saknad, som du håller andan inför men tvingas svälja.

Tårarna skär sig mot din stolta fasad och bildar misstro hos en skara nyfikna åskådare.


Det karvas med skalpeller av rädsla för det goda, Veronica.

Och när du låter det rinna, är det som om all din rädsla byter skepnad.

Och det karvas med skalpeller av rädsla, som du bandagerar med håliga sockor och knyter presentsnören omkring, så det skall synas att du äger det vi kallar för mod.


Det bubblar av tillit och förnekelse, och det brister i fogarna av insikt, och det brinner i hjärtat av saknad och karvas med skalpeller av rädsla för det goda. Och allt jag vill är att hålla om dig. Vad har du gjort med ditt liv Veronica, eftersom du finner det värt att leka med döden och byta rädsla för det goda mot en intetsägande flod av liv, i form av blod.
Eftersom du struntar i fallskärmen och greppar efter ihåligheten, som du vet gärna tar dig i handen.

Men ibland tror jag, att du är starkare än alla vi andra.
Håll om mig, Veronica, skydda mig mot livet. Och du håller om mig, du smeker mig med dina brun-utan-sol händer, tittar på mig med dimmig blick. Och djupt inom mig kan jag inte sluta att undra; Vad har du gjort med ditt liv, Veronica? Eftersom du vägrar att leva.


vad har jag gjort för att skrämma bort folks kommentarer och engagemang för mitt liv? XD haha
/Jenny


Kommentarer
Postat av: jennie

Seriöst du måste få dina ord upptryckta så att världen kan se dem, ärligt talat. Det är nästan skam att inte fler får ta del av dom!

2009-04-21 @ 11:17:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0