Justine

Jag glömde en intressant sak!

Syndernas förlåtelse kom på tal.
Han ansåg att om han gör mig illa så har han i och med det även gjort Gud illa, eftersom han skapade mig.
Jag sa att det är samma sak som att om jag gör honom illa så måste jag be hans mamma om förlåtelse.
Jag sa även att det väl måste vara viktigare att få förlåtelse från den person som sårats än från Gud? Jag menar borde inte Gud släppa och gå vidare om jag har förlåtit min gärningsman redan?
Men han menade att vi behöver Guds hjälp och stöd att lära oss älska alla människor, inklusive oss själva.
Jag sa at tdet itne är mänskligt att älska alla människor och att jag inte tänker låta Gud bestämma om jag är värd att älskas av mig själv eller inte.
Han sa att när det kommer till att älska oss själva behöver vi VERKLIGEN hjälp av Gud. eftersom vi gör så mycket ont. Han sa också att älska kan defineras som att acceptera all också.
Då sa jag att om jag skulle tro på Gud skulle min självkänsla och självförtroende vara obefintlig och jag skulle ständigt se mig som en dålig människa. Trots att jag bara är just mänsklig. Jag sa även, som svar p ådet med kärlek, att om kärlek går att defineras på en skala mellan acceptans och fullkomlig. Hur kan du då säga att Guds kärlek till alla är fullkomlig? Gud älskar, men hur mycket, det vet han bara själv.

Tack för mig.
/Jenny