Justine

Jag tackar och bockar för uppmärksamheten och de fina ord ni skrivit som respons till mina ord. De är guld värda, liksom ni.

Jag är så fruktansvärt sliten,och ni vet hur jag blir när jag blir trött.
Fnissig, dryg och emo. Förövrigt har jag också sjukt ont i mina stackars axlar som jag tydligen går och spänner hela tiden.

Jag tänkte vara som alla andra människor och skriva ett alldeles vardagligt inlägg och kanske beklaga mig lite till och med. Jag är sjukt less på detta projektarbete också för det tycks ta me fan aldrig ta slut. Det är tänkt att vi ska ruttna i ett hörn Karin.

Det här sög ju. Jag som lovade läsvärda inlägg denna vecka. Men än har jag inte gjort er besviken, veckan är lång och orden är många. Men jag måste varva det med realism för att bekanta mig med den grå verkligheten som inte tillhör mina texter.

Ta hand om varandra
/jenny