Justine

Är lycka en färskvara? eller håller det sig om man gör en riktigt bra inläggning? kan man konservera lycka och plocka fram när man bäst behöver det, som en konservburk med coctailfrukt?
Finns det risk för att det fått en obestämbar bismak om inläggningen var för stark, eller om man väntade för länge med att ta tillvara på det? Väntar man för länge med att använda frysta bär så smakar dem inte så bra. Kanske skulle man bli besviken, för att lyckan inte motsvarade förväntningarna, för att det inte hade samma kraft som man önskade. Jag tror på ett koncept som bygger på balans, en medelväg. Lycka är färskvara så endast går att konservera om den redan använts.

Hmm... hur ska jag förklara. Tänk er en sockerkaka... med hål i mitten. Ni äter upp kakan och blir glada, och i det där hålet "som blir kvar" sparas alla minnen, känslor och skratt som kom av just den kakan. Det är itne så långsökt som det låter. Det är ganska praktiskt om man tänker på saken. Precis som att det förekommer en massa tomrum mellan alla atomer vi är uppbyggda av som egentlgen inte fyller någon funktion så är detta ett sätt att komprimera känslor och minnen i en form som det finns oräknerligt med plats för. Så att vi kan samla lycka och plocka fram en måbrakänsla som varar för evigt. Plocka tillbaka, plocka fram, och kanske även bygga på gammal lycka med ny och utvidga dess mening.
Jag tror på konserverad lycka under obestämbar tid. Men jag tror att lycka måste användas som färskvara för att man ska kunna ha något att konservera.
Med andra ord, det är tillåtet att både äta kakan och ha den kvar. Det är de människor som inte förstått det konceptet som inte vågar känna lycka, i tron om att det då ska bli lyckliga.