Justine

Varför pratar jag om mig själv i tredje person?
Aja, hur som helst. Tro det eller ej men jag var på ungdomsgudstjänst igår. Så kallad LUFF. Det var Madeleines vackra stämma som drog ska ni veta. Jag och hennes man slog oss ner på en alldeles tom blick och bytte nästan genast halvkvävda menande blickar. Men jag ahde bestämt mig för att jag skulle vara öppen och itne dömma ut något. Och jag försökte verkligen :men det blev riktigt jobbigt när golk började öppna armarna mot skyn och när alla skulle säga samma saker samtidigt i kör. Det kröp liksom längs ryggraden på mig och jag tror bestämt jag fick medhåll p åden punkten av min bänkkavaljer för rätt som det var så var han borta. För at tsedan återsluta sig till församlingen när Madeleine tog ton. Starkt jobbat grabben att visa sådant stöd för sin flickvän! men jag minns ju själv hur snäll och trevlig man var som nykär. hehe.

Efter att allt var klart så satt jag kvar en stund alldeles förvirrad i mitt stackars huvud och rysningen ville inte riktigt släppa. Helt plötsligt var jag också ensam lämnad på bänken och nog kändes det som om man krypmte inför alla dessa människor när man itne hade någon bredvid sig som delade ens åsikter.

Det hela slutade iallafall med att Madeleine åkte hem och jag hade 45 minuter kvar innan bussen skulle gå. Och ja min sångfågel, jag konfronterade prästen. Han trodde nog att det var något problem som jag ville bekänna för han drog med mig till en avlägsen hörna. Men sedan blev han nog lite ställd. Bara så du vet så är anledningen till att hackspetten inte får hjärnskakning att Gud tänkte till när han skapade den. Att det sedan finns något som kalals för biologi och celler och uppbyggnad har egentligen itne med saken att göra. För enligt denna man kan man inte kombinera evolutionsteorin med kristendomen och säga att Gud startade evolutionen heller. Mycket intressant.

Jag orkar inte citera ur hela vårt samtal men jag sade rakt och ärligt till honom att alla präster jag träffat på har gjort att jag känner obehag inför att någonsin vilja lära känna "Gud" , om man pratar om honom som en människa. Då sade denna präst att han verkligen gjort ett stort fel och genast skulle be om syndernas förlåtelse. Jag tänkte bara, stackars honom, nu kanske jag har knäckt honom. Han såg sitt yrke som ett kall. Och att Gud behöver sjuksköterskor lika mkt som prästerna osv. Jag sade att jag minsann inte tänkte ta tjänst i samhället som Guds verktyg.

ja, iallafall så slutade det hela med att han tyckte att eftersom jag inte fått någon bra uppfattning om Gud och Jesus och Kristendomen vars kärna är Jesus Kristus, den största den ende och den sanne, ursäkta jag gick visst igång här. Så tyckte han att jag skulle läsa Markusevangeliet. Jag nickade och log. Tillslut sa jag att jag nästan alltid önskade att man kunde byta ut "Gud" och "Jesus" mot ordet Livet. Men att det  då inte var Kristendomen längre. Och gissa vad, han höll med mig.

Och kanske kände jag mer än någonsin den kvällen vad som känns rätt för mig. Men vad jag tror på och hur jag resonerar, det får bli ett helt annant inlägg.

Tack Johan för bänksupport och förståelse.
Tack Präst Johan för att du iallafall försökte, även om du hellre hade fikat och lovordat Herren.
(Ja de hette likadant)

/Jenny