Inspirationen fortsätter att jaga mig

Jag fortsätter väl att ge er av mina ord. Ge av mig själv, eller som Jennie skulle sagt; vika ut mig. Men till skillnad från en prostituerad så tar jag inte betalt, inte heller i uppmärksamhet.  Jag sätter ut lappen frivillig entré och hoppas att någon ska skänka något frivilligt.

Det älskas och hatas på utdragna breddgrader,

och barometrarna visar på outhärdlig smärta.

Det smygs och viskas och det slåss och fnittras,

Bakom portkoder, kodlås, hänglås och hjärtlås.

Och det tjuvpratas och tjuvtittas,

genom mobiltelefoner och nyckelhål,

samtal som aldrig verkar fullbordade,

utsikter som aldrig blir till hela synfält.

Och det älskas att hata mot sammanpressade läppar,

likväl som det hatas att vara älskad av den olämplige.


Det älskas och hatas på utdragna breddgrader,

och barometrarna visar på vindstilla livstid,

i en oförglömlig människas hjärta.

Olaga intrång och hot.

Olaga kärlek på krok.


Och för alla gånger som du glömde att säga förlåt.

/Jenny


Kommentarer
Postat av: Hanna

Åh Jenny! Det här var helt enkelt underbart! Jag ryser av välbehag. Det blev sådär ömt, vackert, smärtsamt. Åh. ÅH. Så bra är det. Jag älskar det!



"Det smygs och viskas och det slåss och fnittras,

Bakom portkoder, kodlås, hänglås och hjärtlås."

Den där meningen dödar mig.

2009-04-16 @ 18:07:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0