ingen ser mig som du

Du sitter mitt emot mig.
Och jag undrar,
varför du inte ser mig.
Om det är för stora avstånd,
brist på intresse,
eller
om du helt enkelt inte kan se.


Du sitter mitt emot mig.
Och jag undrar,
hur det kommer sig att jag pendlar,
 mellan känslan av att inte vara sedd
och att vara den enda.
För varje gång vi snuddar vid varandra,
är det som om du tar igen alla tomma blickar,
är det som om du råder bot,
på det som aldrig var ditt fel,
men som får mig att känna mig,
som ingen.

Du sitter mitt emot mig.
Och jag undrar,
vem som gav dig makten att ge syndernas förlåtelse,
till alla som inte förstod,
råda bot,
på det som aldrig var ditt fel.
Och vem som fick dig att se,
trots att du aldrig tittat åt mig.
Vem som fick dig att se,
mig som ingen annan.

Varje gång du ser mig,
med dina händer,
känner jag mig älskad,
som ingen annan.

/Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0