Justine

det våras för kärleken, en gyllene dans

som inte är till för alla,

för kärleken gick i graven,

levande begravd.

och dömd att aldrig återvända,

portad

levande begravd, under jord och smuts och sorgfulla nätter,

under minnen och samvete

och medvetandet som skingrar tankarna från syrebrist

det våras för kärleken,

en dans för de som villkorslöst kan älska,

det vill säga dårarna,

det är inte till för alla,

inte för oss som är smarta nog att porta den otillräcklige,

porta realismen och leva på lögner

för kärleken gick i graven,

tillsammans med en tom flaska liv och vårt samvete,

och alla som inte får dansa i natt,

som står där och flackar med blicken,

kanhända besöker vi det mentala kapell som står skrivet,

i sårbarhet och smärta,

och låter sorgfulla nätter svepa mjukt förbi,

skingra våra tankar från syrebrist,

och önskar att det aldrig blivit vår

men vi förlitar oss, förlitar oss på att det är vi som har övertaget.

att det är vi som är de smarta och ni som är dårar,

vi förlitar oss återigen på lögner,

kanske den största lögn

människorna någonsin ljugit sig till,

och det är klart vi flackar med blicken,

för vi vet, att ni vet, liksom vi vet,

att vi inte tror på det själva


Ja ä int bitter
/positivtjäj_91