Justine

Det kommer en tid. Det kommer en tid av upprättelse. Det kommer att komma en tid, min tid, och jag vet det. Trots att jag vet att jag inte kan veta så har jag bestämt mig för att veta. Då kommer ni förstå, hela landet ska förstå, inse vad de gått misste om. Jag är inte bra på webdesign, inte bra på idrott, inte muskialisk och jag saknar konstnärligt seende. Men jag ville ju tro att jag har något som andra saknar. Har något som kommer att uppmärksammas. Har något som ger mer till de som inte kan det än till dem som förstår. Ger mer till de som inte är mig lika. Och jag vill veta att det kommer en tid som tillhör mig, tillhör mina ord och uttryck, som slår igenom med sådan kraft att ingen bryr sig om att uppmärksamma av vilken anledning de blev träffade. Den vars ansikte pryder en billig pocket på ICA, eller vars ord får någons tårar att sluta trilla. Någon vars existens är betydelsefull, för fler än de utvalda. För att alla är utvalda och för att alla får tillhöra de utvalda. För att alla är speciella och för att jag skulle vara något uppmärksammat, utanför rampljuset. Som en informell ledare vad gäller tankar och känslor, reflektioner och analyser. Eller kanske är det en desperation som har uppstått och som gör att jag överskattar just den förmågan.Just den förmågan jag håller som allra mest kär. Men vad är väl en förmåga, i en mänsklig betongdjungel av spottloskor och gjutjärn, som tillhör de utvalda, men där jag inte vill vara. För att jag ville något annat än att vara en förmåga som stenas under oförstående, bakom murarna till privata områden. Där jag blivit offer för det hat som var riktat mot mänskligheten. Ett nytt tuggummi i asfalten. Där stoppskyltarna lyser med sin frånvarande tystnad, blekta i solskenet. Och jag frågar mig, varför? Varför det enda som slog igenom var knytnävarna som träffade och sjönk och drogs tillbaka, och som tog med sig förmågor och uttryck och som lämnade kvar en spillra av tiden. Ett hopplöst fall. Eventuellt värt att lösa, för någon med samma förmåga som krossades under oförståendet.