Det blir tyst...
... när den stora kvinnan inom mig får tala. Varför? För att ni inte förstår? För att ni inte bryr er? Eller för att det låter så otroligt dumt? Det kan man ju undra.
Jag vill passa på att säga hej, om det nu är någon där ute som börjat läsa bloggen ganska nygligen. Som kanske läser den tillsammans med någon. Visst dömer du mig inte efter mina ord, utan att ha träffat mig? Och var snäll och överskatta heller inte mina texter, för som någon sade idag, så skulle du bli mer än avskräckt om du träffade mig i verkligheten. Jag har en tendens att vara... ganska mycket nämligen. Men så länge du trivs här, bland en massa kryddade ord som blandats och samlats och hoprörts till en soppa, mycket god och matig, så är du välkommen att titta in.
Det är ni föresten allihopa, välkomna att ta del av mina recept på livet. Även de som är halvfärdiga, experiment eller bara något hopslängt. Alltid finns det något man kan hitta, oavsett tycke och smak. Det är väl iallafall vad jag hoppas på. Men då kanske jag får lov att utöka min repertoar om jag ska samla på mig läsare från diverse olika intresseområden. Jag är mycket dålig på sådant. Anpassning efter vad folk vill ha. Anpassning efter vad som är roligt att läsa. Det enda jag känner till, som i och för sig är en mycket bra länk, enligt mig, är intresse för livet. Livet är ett av mina största intressen och jag skulle nog vilja sticka ut näsan så pass mycket att jag hävdade att majoriteten av människorna nog delar det med mig. Så på det viset är jag tillgänglig för alla, trots min dåliga anpassningsförmåga. Men dålig anpassningsförmåga faller in ganska fint under rubriken livet, för ingen människa har nog lyckats bemästra konsten att anpassa sig till livet, på ett vis som gör att de kan känna sig lyckade. Men vi kan vara lyckade på så många andra vis. För vi har ju så många fler intresseområden än livet. Eller, har vi inte det?
I så fall rymmer jag alla dina intressen, alla dina önskningar och alla dina förväntningar under rubriken Livet.
Nästa gång pratar vi om den enskilda individen, eller hur?!
/Jenny
Jag vill passa på att säga hej, om det nu är någon där ute som börjat läsa bloggen ganska nygligen. Som kanske läser den tillsammans med någon. Visst dömer du mig inte efter mina ord, utan att ha träffat mig? Och var snäll och överskatta heller inte mina texter, för som någon sade idag, så skulle du bli mer än avskräckt om du träffade mig i verkligheten. Jag har en tendens att vara... ganska mycket nämligen. Men så länge du trivs här, bland en massa kryddade ord som blandats och samlats och hoprörts till en soppa, mycket god och matig, så är du välkommen att titta in.
Det är ni föresten allihopa, välkomna att ta del av mina recept på livet. Även de som är halvfärdiga, experiment eller bara något hopslängt. Alltid finns det något man kan hitta, oavsett tycke och smak. Det är väl iallafall vad jag hoppas på. Men då kanske jag får lov att utöka min repertoar om jag ska samla på mig läsare från diverse olika intresseområden. Jag är mycket dålig på sådant. Anpassning efter vad folk vill ha. Anpassning efter vad som är roligt att läsa. Det enda jag känner till, som i och för sig är en mycket bra länk, enligt mig, är intresse för livet. Livet är ett av mina största intressen och jag skulle nog vilja sticka ut näsan så pass mycket att jag hävdade att majoriteten av människorna nog delar det med mig. Så på det viset är jag tillgänglig för alla, trots min dåliga anpassningsförmåga. Men dålig anpassningsförmåga faller in ganska fint under rubriken livet, för ingen människa har nog lyckats bemästra konsten att anpassa sig till livet, på ett vis som gör att de kan känna sig lyckade. Men vi kan vara lyckade på så många andra vis. För vi har ju så många fler intresseområden än livet. Eller, har vi inte det?
I så fall rymmer jag alla dina intressen, alla dina önskningar och alla dina förväntningar under rubriken Livet.
Nästa gång pratar vi om den enskilda individen, eller hur?!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
