Justine

Du målar farsot på väggarna,

i skydd av hysterin,

tystar skandaler med skrivmaskin.

Anses vara duktig på att skapa,

du skriver rytmiskt och nära och får dem att gapa

de verkar älska,

trots dina åsikter om livet som gallerbur,

de verkar älska,

trots dina uttalanden om att människor är djur.

Ditt rum rymmer hat, och ångest i tabell,

falska lovord som du önskar ge en käftsmäll.

De tror att dem vet vad du tänker,

att de genom att lyssna lite frid kanske skänker.

Men de bygger på höjden ett berg aggressivitet,

eftersom omtanke är det värsta du vet.

Och hysterin på dina väggar är ångest utan grepp,

när du tror att du styr ett sjunket skepp.

Seglar bland spillror och vrak,

ouppklarade nystan som aldrig var din sak.

Dåligt samvete som du gjort till ditt,

när felet egentligen, alltid varit mitt.

/Jenny