Justine

Var det dina farfäders drömmar som krossades på motorvägen,

 bakom hastighetsskyltarna,

 i kurvan av vårdslöshet,

 under spruckna skallar och klirrande revben.

 En summa liv vars tid då tycktes skärpas,

 och finna frid i en avsaknad av lycka.

Priset tycktes oansenligt,

 välbehövligt,

Och drömmarna rann ut i sanden,

 i takt med pulsen

 som slog,

 avtog,

 andetag som flämtade,

 kippade och sprack,

 sönder av sorger

och drömmarna var bara dagar,

 priset; att gå ur tid,

och aldrig tycktes forntidens längtan så nära,

som när du insåg drömmarna förlorade i tidsandan.

Kanske lärde du dig aldrig älska morgondagen,

 så som du älskade livet när du föll,

 och kanske lärde du dig aldrig lyssna på det förflutna,

 förrän du hörde de viska; vad var det jag sa,

Men i stunden, i hettan och paniken som kröp,

 tycktes priset så oansenligt,

 välbehövligt.

 Att du inte förstod eller brydde dig om

 att en motorvägs faror är många,

 var konsekvensen som tog era liv,

 marken som tog emot era drömmar var kall,

 obarmhärtig,

 och floder och strömmar som korsats på nåd,

 viskar om liv som nu saknas,

 om drömmar som innebar morgondag,

 men som aldrig fick vårdas och älskas.