Justine

Det bor en stjärnhimmel i ditt hår, Bella.

Och där ryms både ljus och värme för den tröstlöse.

Men bland alla dina stjärnor är ingen så nära som den i din blick.

Så förenades vänlighet och omsorg och så följde jag ljuset av dig,

och fann ett hem.

Det bor en magiker i din famn, Bella.

Och han rymmer både frihetsfåglar och hjärtevänner.

Men trots magikerns kraft är inget så magiskt,

som din verklighetsförankrade smekning.

Så förenades magi och hjärtklappning och så flög jag mot ljuset med dig,

och fann ett hem.

Det bor en skymningssaga i dina andetag, Bella.

Och där ryms både orosmoln och lyckliga i alla sina dagar.

Men trots dina sagor så innebär inget mer lycka

för mig,

än dina kvällströtta viskningar om livet.

Så förenades sagan och livet och så fördes jag mot gryningsljuset av alla dina visioner,

och fann ett hem.

Du är min natt och min dag, Bella.

Du rymmer solens värme och månens ljus.

Du leder och formar och längtar efter vår.

Smälter is och oro.

Så fann jag mitt hem Bella.

Genom dig.

Genom ditt ljus.

Och jag trodde det kallades för att kasta sig handlöst ut i livet.

Men det är inte handlöst, för du är min livboj, Bella.

Och ditt ljus är min fyr.

Jag tror minsann det kallas för att leva,

jag tror att det kallas för ett hem i världen.

Och jag har mitt hem överallt Bella.

Överallt, där jag har dig.