Justine

Så länge jag inte skriver här så är det faktiskt ett bra tecken.
För det första betyder det att jag inte grubblar sdå mycket.
För det andra att jag för tillfället är tillfreds.
För det tredje så har jag inte så mycket att dela med mig av, vilket betyder att mitt liv varken är storslaget eller jobbigt.

Jag förstår att ni tycker att det är tråkigt att jag inte skriver så mycket. Det gör jag egentligen själv också.
Men jag tror att jag är en periodbloggare. Det kommer mycket ibland, lite mindre andra gånger och ibland ingenting.

Men för er egen skull och min vore det bussigt om  ni fortsatte kika in, iallafall en gång i veckan eller så.

För tillfället vill jag bara dela med mig av känslan av att känna mig lätt i hjärnan. Att koncentrera mig på ytliga saker som alla andra tonåringar gör och inte grubbla så förbannat mycket.

Men det är klart dett det finns något som ligger och gnager, bland annat skolans projekt. Men då får man tänka som jag så förnuftigt har försökt lära mig själv att man får ta en sak i taget och välja vad man ska oroa sig för. För stunden ahr jag överhuvud taget inte prioriterat oro, jag har prioriterat välbefinnande och livet.

Fortsätt prioritera!

/Jenny