Jag tror det kallas glädje.

Den där bubblande känslan i magen.
Viljan att göra något för någon annan.
Känslan av att klara vad som helst.

Det är inte länge kvar till jul. Jag saknar redan min älskling och mina vänner. Men jag är ändå på något sätt glad. Och nöjd. Nästan varm inombords. Det är inte en dålig saknad. Det är en bra. För då vet man att man faktiskt bryr sig.
Bara att man har några att sakna över huvud taget. För alla har inte det. Därför tror jag att det är en förmån att få sakna. Något som alla inte får. Så på samma sätt som man vill skänka en tanke till de som är ensamma på jul så borde vi sakna de människor vi ännu inte mött. Även om jag vet att ordet sakna tappar sin mening om man inte träffat personen ifråga. Eller så kanske vi borde göra det möjligt för andra att sakna oss. Se till att ge lite av oss själva till de som behöver oss. Så att fler får anledning att sakna.
 
Fortsätt sakna

/Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0