Justine

... någon som jag. Någon som jag kan känna igen mig i.

Problemet är att jag inte vill gå runt oc tro att jag är så himla udda och speciell, för det vill jag inte. Inte på ett högfärdigt sätt.

Men var går gränsen mellan geni och galenskap?
Var går gränsen mellan sjuk och frisk?
Var går gränsen mellan lycklig och olycklig?
Mellan klok och dåraktig?
Mellan konstig och analyserande?
mellan...
ja, vart finns alla gränser?

Jag behöver någon som tänker som jag. Även om det hjälper när ni lyssnar och förstår ^^
Jag behöver någon som kan ifrågasätta mig som jag själv skulle gjort fast ur deras perspektiv.
Jag kan inte leva p åde människor jag ser upp till. För jag kommer aldrig bli som de. Jag kommer bara vara som jag är. Men det vore trevligt om det fanns någon som har samma sinne som jag. Samma sätt att tänka.

Ibland tror jag att vi har det. Men sedan inser jag att det vore att förstöra om jag krävde det av dig. För mig själv. Men främst för dig. Jag ska inte tvinga dig göra något du inte vill. vara någon du inte är. Känna något du inte känner.
Jag ska försöka. Jag lovar.

Just det, nämnde jag föresten;
Var går gränsen mellan emo och inte?

/Jenny