Justine

Jag vill ge denna blogg en intressant start.

Vilken uppfattning har du?
Antingen kan man tycka att en person är sina handlingar och att allt man gör återspeglar vem man är.
Eller, så kan man skilja på handling och personlighet. Tycka om någon trots ett beteende.
Jag har haft den första uppfattningen i ett antal år. Man märker att det börjar gå snett när man ser sin pojkvän som en wododocka, igenomstucken med nålar där det finns små lappar med negativa beteenden. Om jag skulle plocka bort alla beteenden så tror jag inte att jag skulle veta vem han är längre. Jag tror att det är lätt att hamna i den fällan. Och det är först när det blir allvar som man faktiskt ser det och förstår hur man resonerat.
Mitt sätt att se på människor har också slagit tillbaka mot mig själv. Jag dömer mina beteenden och tycker därmde att jag är en dålig människa, trots att jag egentligen är lika bra som vem som helst. Det handlar om att lära sig acceptera, lära sig skilja på det man gör och den man är. Vilka sidor vill jag visa av mig själv? Hur vill jag att människor ska se på mig?

Efter att under långa perioder ha tittat på mig själv genom en kritikers glasögon och köttat sönder mig själv i små bitar, gråtit över att jag är misslyckad och offerförklarat mig oräknerliga gånger så kan jag säga er en sak. Det kommer INTE att komma något sådant på den här bloggen. Jag kommer inte att prata om mig själv på ett medvetet negativt sätt och allt jag tycker är negativt tänker jag föra fram konkret och objektivt för att kunna handskas med det på rätt sätt.

jag är inget offer.
Jag är inte olycklig.
Jag är inte misslyckad.
Jag är inte en dålig människa.
Jag är inte perfekt.

Jag är bara jag.
Jag är bara människa.

/Jenny