Justine

Diskuterade en sak igår. Det handlade om när man blir någon. Vem är du tills du kommer fram till vem du är?
Sug på den du!

Kom fram till att innan jag hade problem med identitetskriser och tonårstankar så brydde jag mig inte så mycket.
Jag levde mitt liv. Utan att låta dumma funderingar styra över min tillvaro.
Men kanske, kanske skulle man sparat tid genom att vara vuxen som barn. Det skulle underlätta tonåren.
Men ta död på de enda åren i frihet.
Dina barnaår.
Ett liv för ett liv skulle man kunna säga. Offra sitt barn för en enkel ungdom. Eller leva som barn men förlora sin ungdom.
Vilken boktitel!
Flickans förlorade ungdom.
Tur att det inte är jag!

Se till att det inte blir du!

/Jenny